English

Kategori: Bolagsrätt

  • Företagsöverlåtelse i praktiken

    Företagsöverlåtelse i praktiken

    En företagsöverlåtelse är normalt av komplicerad natur. Det är därför viktigt att ha en erfaren advokatfirma som företräder dina intressen. INTER:s affärsadvokater har stor erfarenhet av att företräda klienter vid företagsöverlåtelser.

    Formerna för överlåtelse av företaget

    Tillvägagångssättet att överlåta ett företag sker genom att ägaren av andelarna i en juridisk person överlåter andelarna till tredje man eller att den juridiska personen överlåter sin rörelse (inkråm) till tredje man.

    Överlåtelse av aktier i ett aktiebolag är den vanligaste formen för överlåtelse av andelar. Överlåtelsen regleras genom ett aktieöverlåtelseavtal vari säljaren överlåter samtliga, eller viss del av, sina aktier.

    Vid överlåtelse av rörelse, som normalt består av tillgångar, skulder, rättigheter och förpliktelser hänförliga till bedriven verksamhet, benämns avtalet som ett rörelseöverlåtelseavtal eller inkråmsöverlåtelseavtal.

    Överlåtelsen kan också ske i blandad form som en tvåstegsraket. I steg ett överlåter det rörelsebedrivande bolaget (”Moderbolaget”) sin rörelse till ett helägt aktiebolag (”Dotterbolaget”). Som steg två överlåter sedan Moderbolaget aktierna i Dotterbolaget till en förvärvande tredje man.

    Letter of Intent

    En företagsöverlåtelse inleds normalt med att säljaren och köparen upprättar en avsiktsförklaring, ett Letter of Intent (”LOI”), vari parterna utrycker sina avsikter att genomföra överlåtelsen.

    I denna avtalshandling brukar man reglera (i) förhandlingstiden, (ii) exklusivitet att förhandla under förhandlingstiden, (iii) hittills uppnådda förhandlingsresultat såsom köpeskillingens storlek eller beräkningsgrunderna för denna, (iv) en förhandlingsordning för de fortsatta förhandlingarna (innefattande även en tidsplan), (v) vilken information som ska lämnas till den potentiella köparen under dennes företagsundersökning, sk due diligence eller DD-process, (vi) skyldighet att iaktta sekretess, (vii) hur konfidentiell information får användas, (viii) skyldighet att återlämna all dokumenterad information som tillhandahållits samt (ix) förbud att erbjuda anställda i målbolaget anställning hos köparen eller att kontakta målbolagets kunder och/eller leverantörer. Vissa av skyldigheterna förenas ofta med vite vid en överträdelse.

    Eftersom ett Letter of Intent är en avsiktsförklaring bör det i handlingen understrykas att ”affären”, dvs själva företagsöverlåtelsen, inte blir bindande innan parterna undertecknat ett skriftligt överlåtelseavtal. Detta betyder inte att andra bestämmelser i ett Letter of Intent inte är bindande såsom skyldigheterna som omnämns i stycket ovan.

    De handlingar och övrig dokumenterad information som köparen får del av under DD-processen placeras i regel i ett datarum som är ett virtuellt rum där handlingarna kan nås elektroniskt. Detta material benämns oftast som DD-material och fogas lämpligtvis som bilaga till det slutliga överlåtelseavtalet.

    Överlåtelseavtalet

    I ett Letter of Intent bör det regleras när under förhandlingstiden ett första utkast till överlåtelseavtal ska presenteras och vem av parterna som ska upprätta det.

    I överlåtelseavtalet finns, förutom själva överlåtelseförklaringen, bestämmelser om köpeskillingen och dess betalning. I många företagsöverlåtelser är det vanligt med en kontant köpeskilling som ska erläggas vid tillträdet av aktierna eller rörelsen samt en tilläggsköpeskilling som utfaller om vissa variabler uppnås. Dessa kan exempelvis vara om en viss omsättning eller visst resultat uppnås.

    Överlåtelseavtalet innehåller också regleringar om när aktierna eller rörelsen ska tillträdas samt vilka åtgärder som ska vidtas på tillträdesdagen. Det finns inget hinder mot att tillträde sker redan samma dag som parterna skriver under avtalet. Avtalsdagen och tillträdesdagen är då en och densamma. Det kan emellertid finnas villkor som ska uppfyllas innan köpet kan fullbordas genom ett tillträde. Då är det lämpligt att tillträdesdagen senareläggs i förhållande till avtalsdagen.

    Ett normalt överlåtelseavtal innehåller även en garantilista från säljaren. Med säljarens garantier i ett överlåtelseavtal avses säljarens utfästelser om vissa faktiska förhållanden. Garantilistan ska vara kopplad till bestämmelser om vilka påföljder en avvikelse i en garanti – dvs ett fel – ska föranleda. I samma påföljdsreglering finns normalt bestämmelser som friskriver säljaren ifrån ansvar förutom ansvaret för brist i garantierna, bestämmelser om tröskelvärden för att ersättning ska utgå, takbelopp för den totala ersättning, reklamationsplikt samt preskription.

    Tvister avseende överlåtelseavtalet kan antingen avgöras av domstol eller av skiljenämnd. Om inget är reglerat om detta i avtalet ska tvister avgöras av domstol. Det är således en förutsättning för ett skiljeförfarande att parterna har intagit en bestämmelse i överlåtelseavtalet som anger att tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Det är endast i rena undantagsfall som parterna i ett överlåtelseavtal väljer att låta domstol avgöra tvister. Läs mer om skiljeförfarande här ».

    Tillträdesagenda

    Även om det utförligt ska regleras i överlåtelseavtalet vad som ska ske på tillträdesdagen brukar man upprätta en kompletterande handling i form av en agenda (sk Closing Memorandum). Handlingen har formen av ett protokoll som specificerar vilka åtgärder som ska genomföras innan, på och efter tillträdesdagen. Det är en i förväg upprättad handling som fungerar som en checklista över tillträdesåtgärderna. Härvid kan parterna pricka av punkt för punkt i handlingen för att säkerställa att ingen överenskommen åtgärd glöms bort. Tillträdesagendan bör utformas så att den ska undertecknas av parterna som en bekräftelse på att samtliga åtgärder har vidtagits.

    INTER:s affärsadvokater är specialister inom avtalsrelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta och tolka avtal som reglerar företagsöverlåtelser. INTER:s affärsadvokater företräder regelbundet klienter vid företagsöverlåtelser.

  • Köplagens tillämplighet på aktieöverlåtelser

    Köplagens tillämplighet på aktieöverlåtelser

    När man utformar ett aktieöverlåtelseavtal är det av vikt att man har goda kunskaper om vilken lagstiftning som kan bli tillämpbar på aktieöverlåtelsen.

    Ett antal olika lagar är, direkt eller indirekt, tillämpliga på företagsöverlåtelser. I första hand regleras köpet av köplagens bestämmelser när det gäller själva överlåtelsen. Avtalslagen och tillämplig konkurrenslagstiftning tillämpas på parternas övriga åtaganden hänförliga till företagsöverlåtelsen. För aktieöverlåtelser blir det också aktuellt  att tillämpa ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen.  Notera dock att denna artikel inte ska uppfattas som en uttömmande redogörelse av tillämplig lagstiftning utan den är inriktad på just köplagens tillämpning på köpet av aktier.

    Lös egendom och aktier

    Av 1 § köplagen framgår att lagen är tillämplig vid köp av lös egendom. Vad som är lös egendom följer av ett motsatsslut av reglerna i 1 kapitlet och 2 kapitlet i jordabalken där det anges vad som är  fast egendom. All egendom som inte är fast egendom enligt dessa regler utgör lös egendom.

    Formell tillämplighet

    Aktier är lös egendom.  Köplagens bestämmelser är därmed formellt tillämpliga på aktieöverlåtelser. Av 3 § köplagen framgår dock att lagen inte ska tillämpas i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har uppstått mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja. Köplagen är således dispositiv och bestämmelser i lagen går att helt eller delvis avtala bort.

    I köplagens förarbeten anges att lagen i första hand är utformad för att reglera köp av lösa saker. När köpeobjektet har en speciell karaktär – såsom exempelvis aktier – kan det vara motivera att i vissa avseenden göra avsteg från de regler i köplagen som gäller köp av lös egendom i allmänhet.

    Uppfattning i rättspraxis

    Frågan om huruvida köplagen i dess helhet är tillämplig vid alla olika typer av aktieköp är inte helt klart besvarad i rättspraxis. I Högsta domstolens avgörande NJA 1976 s. 341, som rörde försäljning av samtliga aktier i ett bolag av en enda säljare, tillämpade Högsta domstolen reklamations- och preskriptionsbestämmelserna i köplagen på överlåtelsen. I ett publicerat skiljeavgörande från 1986 (Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, Årsskrift 1986 s. 47) tillämpade skiljenämnden köprättsliga felregler på en tvist som avsåg överlåtelse av samtliga aktier i bolaget från en säljare (skiljenämnden bestod av hovrättspresidenten Birgitta Blom, advokaten Gotthard Calissendorff och chefsrådmannen Thomas Huldén). Det är emellertid inte självklart att principerna i dessa avgöranden är tillämpbara när överlåtelser av aktier sker från flera säljare.

    Uppfattning i den juridiska litteraturen

    I den juridiska litteraturen har frågan om köplagens tillämpningsområde vid olika typer av aktieöverlåtelser varit föremål för diskussion. Förespråkare att köplagen ska tillämpas på alla typer av aktieöverlåtelser är Christina Ramberg och Stefan Lindskog. Vid aktieöverlåtelser av marknadsnoterade aktier anser emellertid de båda författarna att det ska föreligga ett begränsat felansvar för säljaren.

    Mats Sacklén är av uppfattningen att köplagen formellt sett är tillämplig på aktieöverlåtelser men anser att det i sammanhanget bör göras en distinktion mellan förhandlade och icke-förhandlade köp. Torsten Sandström anser att det mesta talar för att köplagens felregler gäller, i vart fall vid förhandlade aktieköp. Robert Sevenius menar att köplagen är formellt tillämplig på företagsförvärv om inte parterna har avtalat något annat. Anders Johansson menar att köplagens tillämplighet på företagsöverlåtelser bör bestämmas med utgångspunkt i säljarens inflytande i det bolag som säljs. Enligt Anders Johansson har en aktieägare varken skyldighet eller möjlighet att sätta sig in i ett företags inre förhållanden så grundligt att ett ansvar i enlighet med köplagens bestämmelser kan anses motiverat.

    Sammantaget föreligger det i princip enighet i den juridiska litteraturen om att köplagen i och för sig är tillämplig vid ett företagsförvärv, åtminstone förhandlade sådana förvärv. Vid icke-förhandlade förvärv eller i vart fall vid köp av mindre aktieposter synes den härskande uppfattningen i litteraturen vara att endast ett begränsat felansvar, om ens något, bör kunna bli aktuellt.

    Sammanfattning

    Mot bakgrund av vad som anges i förarbetena till köplagen får det framstå som klargjort att lagen inte är utformad för att tillämpas på köp av aktier även om den i och för sig formellt är tillämplig vid aktieöverlåtelser. Köplagen tillåter även en viss anpassningsbarhet när det gäller dess tillämpning. En domstol torde därför inte vara bunden att tillämpa köplagen i dess helhet vid alla typer av aktieförvärv. Köplagens felansvarsregler kan få olika genomslagskraft beroende på de omständigheter som föreligger vid den enskilda aktieöverlåtelsen. När det gäller förhandlade aktieköp av samtliga aktier från en enda säljare med bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, talar mycket för att köplagens felregler bör kunna tillämpas på fel i det sålda bolaget. Då det rör sig om icke-förhandlade aktieköp över en marknadsplats för aktiehandel, från ett stort antal mindre aktieägare utan egentligt inflytande över bolaget, bör köplagens felregler som utgångspunkt inte kunna tillämpas mot säljarna.

    Vid bedömningen om köplagens felansvarsregler ska tillämpas vid ett visst aktieköp bör man beakta de omständigheter som är utmärkande för den aktuella transaktionen. Det bör då göras en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter hänförliga till såväl köpeobjektet som köptillfället.

    INTER:s affärsadvokater är specialister inom avtalsrelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta och tolka avtal som reglerar företagsöverlåtelser. INTER:s affärsadvokater företräder regelbundet klienter vid företagsöverlåtelser.

  • Tvångsinlösen av aktier

    Tvångsinlösen av aktier

    Förutsättningar för inlösen

    När en aktieägare i svenskt aktiebolag har ett ägande som överstiger 9/10 (90 procent) av aktierna i bolaget, har denna majoritetsaktieägare enligt bestämmelserna i 22 kapitlet 1 § aktiebolagslagen en rätt att lösa in minoritetsaktierna. Samtidigt föreligger en skyldighet för majoritetsaktieägaren att, på uppmaning av minoritetsaktieägarna, lösa in minoritetsaktierna. Det är alltså fråga om en ömsesidig rättighet och skyldighet. Majoritetsaktieägaren har också en rätt att välja vilka minoritetsaktier som ska inlösas. Det föreligger följaktligen ingen skyldighet att lösa in samtliga minoritetsaktier.

    Bestämmelsen om rätt eller skyldighet till inlösen är tvingande i den bemärkelse att det inte är möjligt att i bolagsordningen inta bestämmelser som begränsar rätten eller skyldigheten. Enligt Högsta domstolens avgörande NJA 2011 s. 429 saknas det också möjligheter att i ett aktieägaravtal inskränka tillämpningen av inlösenbestämmelserna.

    En Majoritetsaktieägare är enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen i första hand den som innehar mer än 9/10 (90 procent) av aktierna i ett svenskt aktiebolag. Av bestämmelserna framgår att innehavet kan vara såväl direkt som indirekt. En majoritetsaktieägare som exempelvis innehar 70 procent av aktierna i ett bolag omfattas av inlösenbestämmelserna om denne även har ett eller flera dotterföretag som tillsammans innehar mer än 20 procent av aktierna i bolaget. Likaså omfattas ett moderbolag som har tre dotterföretag, som tillsammans äger mer än 90 procent av aktierna i ett aktiebolag, av inlösenbestämmelserna även om moderbolaget inte själv innehar några aktier i det aktuella aktiebolaget.

    Lösenbeloppet

    Det står parterna fritt att träffa överenskommelse om lösenbeloppets storlek.  Uppkommer det emellertid en tvist om lösenbeloppets storlek ska lösenbeloppet fastställas i enlighet med de värderingsbestämmelser som återfinns i 22 kapitlet aktiebolagslagen. Huvudregeln för värderingen är att lösenbeloppet för en aktie i icke börsnoterade bolag ska bestämmas till ett belopp som motsvarar det pris för aktien som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden.

    Tvist

    Uppkommer det en tvist om en rätt eller skyldighet till inlösen, eller om lösenbeloppets storlek, ska tvisten enligt 22 kapitlet aktiebolagslagen prövas av tre skiljemän. Bestämmelsen är tvingande. Det är därför inte möjligt att bolagsordningen ange att prövningen ska ske i annan ordning som t ex en prövning av en skiljeman eller prövning i allmän domstol.

    Prövning av skiljemän

    Vill en majoritetsaktieägare lösa in aktier i ett bolag, och kan inte frågan lösas på frivillig väg, måste majoritetsaktieägaren skriftligen begära skiljeförfarande hos bolagets styrelse. I begäran ska majoritetsaktieägaren också uppge sin skiljeman. Genast efter att styrelsen har mottagit en sådan begäran ska styrelsen genom kungörelseförfarande underrätta minoritetsaktieägarna om att inlösen har begärts och bereda dem tillfälle att senast två veckor från kungörelsen skriftligen uppge en gemensam skiljeman.

    Har inte berörda aktieägare anmält en gemensam skiljeman i tid ska styrelsen hos Bolagsverket ansöka om att en god man utses. Den gode mannens första uppgift är att utse en gemensam skiljeman för minoritetsaktieägarna. Vidare ska den gode mannen i inlösenprocessen bevaka frånvarande aktieägares rätt. I förhållande till dessa aktieägare intar den gode mannen i princip samma ställning som ett rättegångsombud. Den gode mannen har behörighet att på aktieägarnas vägnar bl.a. mottaga delgivning av inlagor, medge majoritetsaktieägarens yrkanden, ingå förlikning och begära verkställighet av skiljemännens avgörande.

    De partsutsedda skiljemännen ska utse en tredje skiljeman. Sedan skiljemännen har utsetts, ska de uppmana de aktieägare som själva önskar föra sin talan att inom två veckor anmäla detta till skiljenämndens ordförande. Vid utebliven anmälan kommer de att företrädas av den gode mannen.

    Det är majoritetsaktieägaren som normalt ska stå för kostnaderna för skiljeförfarandet. Endast om det föreligger särskilda skäl kan skiljenämnden ålägga minoritetsaktieägare att helt eller delvis svara för kostnaderna. Sådana särskilda skäl kan vara när en minoritetsaktieägare avsevärt har fördröjt förfarandet genom att framställa helt obefogade invändningar eller när minoritetsaktieägare har begärt skiljeförfarande helt utan grund.

    En skiljedom i en inlösentvist kan, till skillnad från vad som gäller i fråga om andra skiljedomar, överprövas. Överprövningen sker av Stockholms tingsrätt. Talan ska väckas inom 60 dagar från det att aktieägaren respektive gode mannen fick del av domen. Talan kan väckas av en part eller av den gode mannen. Tingsrättens avgörande kan i sin tur överklagas till Svea hovrätt. Det krävs emellertid prövningstillstånd för att hovrätten ska ta upp överklagandet.

    INTER:s affärsadvokater är specialister inom bolagsrelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta och tolka avtal som reglerar förhållandena i ett aktiebolag. INTER:s affärsadvokater företräder regelbundet klienter i aktiebolagsrättsliga spörsmål.

     

  • Aktier i fåmansbolag vid skilsmässa

    Aktier i fåmansbolag vid skilsmässa

    En skilsmässa är i sig ofta en traumatisk upplevelse som medför att man hamnar i en tillfällig livskris. För den som är småföretagare kan en skilsmässa få betydande negativa konsekvenser för den privata ekonomin. Det finns därför anledning att se över sin situation och överväga om ett äktenskapsförord skall upprättas. De stora förmögenhetsposterna i boet är i allmänhet fastigheter och företag och är ofta de poster som orsakar mest diskussion mellan makarna.

    En vanlig missuppfattning är att man under äktenskapet har en äganderätt till den andre makens egendom. Det korrekta är att vardera maken äger sina tillgångar och svarar för sina skulder och att den andra maken som huvudregel har en giftorätt till den andra makens nettoöverskott – en rätt som dock bara kan aktualiseras vid bodelning.

    Äktenskapsförord

    Genom ett äktenskapsförord kan man avtala att tillgångar t ex aktier, andelar i handelsbolag eller en enskild firma skall vara enskild egendom. Den andre maken kommer då inte att kunna framställa några anspråk på sådan egendom.  Saknas däremot äktenskapsförord har vardera maken en giftorätt till den andre makens nettoöverskott.

    Det sagda innebär att vid en bodelning, beroende på vilka tillgångar som skall bodelas, kan det bli så att Din maka tillskiftas Dina aktier i ett fåmansbolag. Driver Du ett aktiebolag tillsammans med en kompanjon innebär det också för denne betydande konsekvenser genom att det blir fråga om en ny aktieägare.  För att undvika att en bodelning sker av aktier brukar jag rekommendera att man i aktieägaravtalet föreskriver att aktierna skall göras till enskild egendom genom upprättandet av ett äktenskapsförord. På samma sätt kan man göra när det gäller andelar i handelsbolag.

    Om det inte finns något äktenskapsförord skall de tillgångar och skulder som fanns vid den tidpunkt då ansökan om äktenskapsskillnad gavs in till tingsrätten ingå. Värderingen av tillgångarna skall ske i nära anslutning till det att bodelningen slutförs, antingen genom ett avtal mellan de f d makarna eller genom ett beslut från en bodelningsförrättare.

    När det gäller värderingen av tillgångarna kan det i fråga om vissa tillgångar vara svårt att hitta ett värde som båda parter kan acceptera. En tillgång som ofta medför betydande värderingsproblem är just aktier i ett småföretag. De två alternativa värderingsmetoder som vanligtvis tillämpas i bodelningsärenden går under benämningarna substansvärdemetoden respektive avkastningsmetoden.

    Substansvärdemetoden

    Substansvärdemetoden utgår från bolagets balansräkning, varvid tillgångar och skulder justeras till verkliga värden. Vidare beaktas den latenta skatt som belastar obeskattade reserver. Efter gjorda justeringar av balansräkningen erhålles ett justerat eget kapital som fördelas på antalet aktier, varefter det går att räkna fram ett substansvärde på de aktier som är aktuella i bodelningen.

    Avkastningsmetoden

    Avkastningsmetoden utgår från rörelsens avkastningsförmåga, varvid ett nuvärde av det framtida överskottet beräknas. Vid beräkningen beaktas b l a den bransch som företaget är verksamt inom, marknadens utveckling samt vilket avkastningskrav som är rimligt utifrån rörelsen och marknadens utveckling.

    Vid bestämmande av värdet på aktierna skall i båda fallen även beaktas om aktierna är belastade med en förköpsrätt till ett visst värde samt om den totala aktieposten utgör en majoritets- eller minoritetspost. Av de två värderingsmetoderna tillämpas substansvärdemetoden oftare än avkastningsmetoden.  Vidare skall på samma sätt som gäller vid försäljning av fastigheter beaktas den kapitalvinst som utlöses vid en framtida försäljning. Den beräknade kapitalvinstskatten skall reducera värdet på aktierna som ingår i bodelni ngen.

    Ett äktenskapsförord är ett avtal mellan Dig och Din maka. Det kräver skriftlig form och skall registreras vid skattemyndigheten för att vara giltigt.

  • Kapitalförstöring mellan delägare

    Kapitalförstöring mellan delägare

    I samband med att ett mindre företag bildas har delägarna så gott som alltid en mycket positiv syn på det kommande samarbetet dem emellan. Det är sällan som någon vill diskutera hur eventuella samarbetssvårigheter i framtiden skall kunna lösas. Som advokat kommer man många gånger in i bilden alldeles för sent, dvs. när problemen redan har uppstått. Någon av delägarna vill då ha hjälp med att lösa den juridiska delen av problemen. De mest svårlösta problemen uppstår som regel i bolag med endast två delägare och som har startat företaget utan att samtidigt träffa ett delägaravtal.

    För det fall att delägarna vid en tvist inte kan träffa en snabb uppgörelse i fråga om vem av delägarna som skall lösa ut den andre uppstår en låst situation som i många fall blir förödande för bolagets verksamhet. Följden kan bli att viktiga beslut för företagets löpande verksamhet inte fattas eller att beslut fattas utifrån delägares personliga intressen i den uppkomna tvisten och inte utifrån vad som är bäst för bolagets verksamhet på längre sikt. Var och en av delägarna kan också komma att försöka få över kunder på ”sin sida”, vilket medför att kunder hamnar i en för dem obehaglig situation som kan leda till att de söker sig till en annan leverantör.

    Delägaravtal

    Genom att träffa ett delägaravtal redan från start kan man försäkra sig om att en eventuell tvist i framtiden inte kommer att medföra att bolagets verksamhet drabbas negativt med kapitalförstöring som följd. Innehållet i ett delägaravtal varierar från fall till fall. Det är viktigt att man inte använder sig av en standardmall, utan att man utformar avtalet utifrån de avsikter och förutsättningar som föreligger i det specifika fallet.

    Vid en tvist mellan delägarna är det vanligt att båda delägarna har intresse av att lösa ut den andre delägaren. För att möjliggöra en snabb uppgörelse krävs det att samtliga aktier finns tillgängliga för överlåtelse. Aktierna får således inte vara pantsatta eller möjliga att överlåta till någon utomstående. Lösningen blir då att i delägaravtalet formulera ett förbud mot att pantsätta aktierna och att överlåta aktierna. Vidare bör delägare som är gift ha ett äktenskapsförord som undantar aktierna ifrån giftorätten. Genom att gemensamt deponera aktierna i bank med ett särskilt avtal om att de utgör säkerhet för delägaravtalets fullgörande säkerställer man att aktierna inte kommer på villovägar.

    Rätt att lösa ut den andre

    Nästa fråga att lösa blir då hur man skall fastställa vem av delägarna som skall ha rätt att lösa ut den andre delägaren och till vilket belopp. Den delägare som blir tvungen att sälja sina aktier vill självklart ha ut ett så högt pris som möjligt. Utifrån den synvinkeln är den lämpligaste lösningen att man i delägaravtalet anger att aktierna skall försäljas genom en intern auktion, dvs. den av delägarna som bjuder högst för den andres aktier får förvärva aktierna i fråga och kommer således att därefter vara ensam aktieägare i bolaget. Nackdelen med detta förfarande kan bli att den ekonomiskt svagare parten inte har möjlighet att bjuda över trots att han anser att aktierna innehar ett högre värde än motpartens bud. Enligt min mening överväger dock fördelarna och jag anser att denna lösning är den bäst lämpade för att förhindra risken för kapitalförstöring vid en eventuell tvist. Andra lösningar kan naturligtvis också förhandlas fram mellan delägarna.

    För det fall att delägarna väljer lösningen med en intern auktion bör det tänkta förfarandet vara beskrivet i detalj i avtalet, t ex med angivande av att auktionen skall hållas av bolagets revisor senast två månader efter det att en av delägarna skriftligen har påfordrat detta. Ett välformulerat delägaravtal är inte bara till fördel för företaget, utan även för samarbetet då delägarna vet vilka följderna blir av att det uppstår en konflikt som inte kan lösas.

  • Statligt stöd vid hyresrabatt på lokalhyra

    Statligt stöd vid hyresrabatt på lokalhyra

    Regeringen har med anledning av den pågående Corona pandemin beslutat att det ska vara möjligt för hyresvärdar att få ett tillfälligt stöd om hyresvärden har gett rabatt på fasta lokalhyreskostnader till hyresgäster i utsatta branscher. Den hyresvärd som sänkt den fasta hyran för hyresgäster i utsatta branscher under perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020 kan söka stöd för att kompensera en del av hyresrabatten. Stödet kan sökas av hyresvärdar från och med den 1 juli 2020.

    Förutsättningarna för att erhålla stödet

    1. Hyresvärd och hyresgäst ska ha ingått avtal om hyra av lokal.
    2. Hyran ska helt eller delvis vara bestämd till ett fast belopp i kronor.
    3. Hyresavtalet ska ha ingåtts med en hyresgäst i en utsatt bransch senast den 1 mars 2020. De utsatta branscherna framgår av specificerade koder i Standard för svensk näringsgrensindelning (SNI) i ”Relaterad information”, se bilaga. Hyresgästen måste rent faktiskt vara verksam i den utsatta branschen.
    4. Hyresgästen i avtalet ska ha hyrt lokalen under perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020.
    5. En överenskommelse ska ha tecknats mellan hyresvärden och hyresgästen senast den 30 juni 2020 om rabatt på hyran för lokalen under perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020. Av överenskommelsen ska det framgå att hyran understiger det fasta belopp som skulle ha betalats till hyresvärden under samma period. Villkoren ska i övrigt vara oförändrade.

    Stödets storlek

    Stöd får utgå till en hyresvärd med 50 procent av den rabatt på det fasta hyresbeloppet som hyresvärden och hyresgästen har kommit överens om för perioden den 1 april till och med den 30 juni 2020. Stödet får dock aldrig utgå med ett högre belopp än 25 procent av den tidigare fasta hyran. Har exempelvis den fasta hyran satts ned med 20 procent bär hyresvärden 10 procent och staten 10 procent av kostnaderna medan hyresgästen själv bär 80 procent av den totala hyran.  Har den fasta hyran satts ned med 75 procent bär hyresvärden 50 procent och staten 25 procent av kostnaderna medan hyresgästen själv bär 25 procent av den totala hyran.

    Ansökan

    Hyresvärden kan från och med den 1 juli 2020 till och med den 31 augusti 2020 lämna in en ansökan om stöd till den länsstyrelse som gäller för aktuellt län. Stödet betalas ut i anslutning till länsstyrelsens beslut.

    Nedan återfinnes de länsstyrelser som handlägger ansökningar om stöd.

    1. Länsstyrelsen i Stockholms län om fastigheten ligger i Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Gotlands eller Västmanlands län,
    2. Länsstyrelsen i Östergötlands län om fastigheten ligger i Östergötlands, Jönköpings eller Kalmar län,
    3. Länsstyrelsen i Skåne län om fastigheten ligger i Kronobergs, Blekinge eller Skåne län,
    4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län om fastigheten ligger i Hallands eller Västra Götalands län,
    5. Länsstyrelsen i Dalarnas län om fastigheten ligger i Värmlands, Örebro, Dalarnas eller Gävleborgs län,
    6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län om fastigheten ligger i Jämtlands eller Västernorrlands län, och
    7. Länsstyrelsen i Norrbottens län om fastigheten ligger i Västerbottens eller Norrbottens län.

    Boverket håller på att ta fram en e-tjänst för stödet. Mer information om ansökningsförfarandet kommer att publiceras på Boverkets hemsida inom kort.

  • Styrelsens personliga ansvar för aktiebolagets skulder

    Ett aktiebolag är en självständig juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. I svensk rätt regleras aktiebolag i 2005 års aktiebolagslag (2005:551) (”ABL”). Trots att lagen inte innehåller någon definition av vad ett aktiebolag är, åsyftas bolag som har bildats i enlighet med lagens regler.

    Ett kännetecken som anses definierande för aktiebolag, i jämförelse med t.ex. enkla bolag eller handelsbolag, är en av aktiebolagslagens huvudregler som stadgas i 1 kap. 3 § ABL, nämligen att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, t.ex. bolagets skulder. En borgenär som har en fordran gentemot ett aktiebolag är följaktligen hänvisad till att försöka få betalt ur aktiebolagets tillgångar. För det fall aktiebolaget går i konkurs, får borgenären en fordran i konkursen.

    Lagstiftaren har ansett att avsaknaden av personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, nödgats balanseras genom regler som garanterar att bolaget alltid har tillgångar som svarar mot bolagets förpliktelser. Av grundläggande betydelse i det sammanhanget är aktiebolagslagens krav på att ett aktiebolag ska ha ett visst aktiekapital. Aktiekapitalet ska vara i antingen svenska kronor eller euro, vilka är de tillåtna redovisningsvalutorna. Om aktiekapitalet är bestämt i kronor, ska det uppgå till minst 50 000 kr. Om aktiekapitalet är bestämt i euro och har varit bestämt i euro sedan bolaget bildades, ska det uppgå till minst det belopp i euro som motsvarade 50 000 kr enligt Europeiska centralbankens fastställda växelkurs vid tiden för bolagets bildande. Har aktiekapitalet tidigare varit bestämt i kronor, ska det uppgå till minst det belopp i euro som vid bytet av redovisningsvaluta (från kronor till euro) motsvarade 50 000 kr, 1 kap. 5 § ABL.

    Men ingen huvudregel utan undantag. Trots huvudregeln om frihet från personligt betalningsansvar kan ett aktiebolags aktieägare och styrelse, i undantagsfall, bli personligt betalningsansvariga för bolagets skulder. I det följande kommer endast undantagen enligt kapitalskyddsreglerna i aktiebolagslagen, 25 kap. 13-20a §§ ABL, att redovisas utifrån styrelsens perspektiv.

    Det ska dock kort nämnas att det även finns undantagsregler i de s.k. principerna för ansvarsgenombrott. Dessa principer, som inte har stöd i lag, innebär förenklat att en domstol kan ålägga ett aktiebolags ägare eller annan med bestämmande inflytande i bolaget ett betalningsansvar för bolagets förpliktelser p.g.a. att motsatsen skulle leda till ett ”icke godtagbart resultat”. Med det menas att verksamheten i bolaget har bedrivits på ett, mot borgenärerna, så stötande eller illojalt sätt att reglerna om frihet från personligt ansvar ska brytas igenom.

    Kapitalskyddsreglerna har till syfte att skydda bolagets borgenärer genom att sätta press på bolagets funktionärer att skydda bolagets eget kapital med risk för att annars bli personligt betalningsansvariga.

    Enligt reglerna har aktiebolagets styrelse en skyldighet att genast upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning (”KBR 1”) när:

    (a) Det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, den s.k. kritiska gränsen, eller

    (b) det vid utmätningsförsök hos ett aktiebolag visar sig att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen.

    Vad som menas med att KBR 1 ska upprättas ”genast” ska enligt praxis bedömas från fall till fall. Emellertid kan konstateras att för ett bolag som bedriver en mer omfattande rörelse torde en tidsfrist om minst två månader vara rimlig tid för upprättandet. Som riktmärke gäller att styrelsen ska upprätta en KBR 1 så snart misstanke uppkommit om att bolagets aktiekapital passerat den kritiska gränsen.

    Om KBR 1 visar att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, ska styrelsen enligt 25 kap. 15 § ABL snarast möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma (”Bolagsstämma 1”) som skall pröva om bolaget skall gå i likvidation. På Bolagsstämma 1 ska KBR 1 samt ett yttrande av revisorn läggas fram och tjäna som underlag för stämmans prövning om likvidation.

    Om KBR 1, vid tiden för Bolagsstämma 1, inte visar att det egna kapitalet uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet, har stämman att besluta antingen att bolaget ska träda i likvidation eller att bolaget ska fortsätta att bedriva verksamhet.

    För det fall stämman beslutar att bolaget ska bedriva fortsatt verksamhet, ska bolagsstämman enligt 25 kap. 16 § ABL inom åtta månader från Bolagsstämma 1 på kontrollstämma pröva frågan om bolaget skall gå i likvidation (”Bolagsstämma 2”). Inför Bolagsstämma 2 ska styrelsen upprätta en ny kontrollbalansräkning (”KBR 2”), vilken också ska granskas av revisorn. På Bolagsstämma 2 ska KBR 2 och revisorns yttrande läggas fram.

    För det fall KBR 2 visar att det finns full täckning för det egna kapitalet, behöver bolagsstämman inte vidta några ytterligare åtgärder, varvid bolagets verksamhet kan drivas vidare. Skulle emellertid KBR 2 visa att det inte finns full täckning för det registrerade aktiekapitalet, är bolagsstämman skyldig att besluta att bolaget ska träda i likvidation. Det är här fråga om frivillig likvidation inte en tvångslikvidation som beslutas av domstolen enligt 25 kap. 17 § ABL.

    Styrelsen ska då hos tingsrätten ansöka om beslut om likvidation. Ansökan ska göras inom två veckor från Bolagsstämma 2 eller, om en sådan inte har hållits, från den tidpunkt då stämman senast skulle ha hållits inom åttamånadersfristen. Frågan om likvidation kan även prövas på ansökan av en styrelseledamot, VD, revisor eller aktieägare i bolaget.

    Styrelsen har alltså, mot bakgrund av vad som har framkommit ovan, följande skyldigheter:

    (c) att upprätta och låta bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning (25 kap. 13-14 §§ ABL),

    (d) att sammankalla en första kontrollstämma (25 kap. 15 § ABL), eller

    (e) att ansöka hos tingsrätten om att bolaget skall gå i likvidation (25 kap. 17 § ABL).

    Om styrelsen försummar någon av de nämnda skyldigheterna, ansvarar styrelseledamöterna personligen och solidariskt för de förpliktelser som uppkommer för aktiebolaget efter det att styrelsen senast skulle ha vidtagit den åtgärd som den inte har vidtagit, 25 kap. 18 § ABL. Därefter löper ansvaret så länge som underlåtenheten består. Denna period benämns ”medansvarsperioden”.

    Andra verksamma personer inom bolaget svarar solidariskt med styrelsens ledamöter om de trots vetskap om styrelsens underlåtenhet handlar för bolagets räkning. Uttrycket ”handlar för bolagets räkning” innebär främst att vederbörande företräder bolaget utåt i samband med att en rättshandling företas.

    Det personliga betalningsansvaret gäller endast den som har varit försumlig. Bevisbördan ligger hos den som det personliga betalningsansvaret görs gällande mot. För att undgå ansvar måste denne visa att någon försummelse inte förelegat.

    Frågan om huruvida försumlighet förelegat bedöms utifrån företrädarens roll i bolaget och den information som han eller hon har haft tillgång till. Vid bedömningen av styrelseledamöternas ansvar är utgångspunkten att varje styrelseledamot bl.a. är skyldig att hålla sig underrättad om förhållandena i bolaget. Den verkställande direktörens ansvar bedöms på liknande sätt. Den som enbart har en underordnad befattning i bolaget och har blivit ålagd att rättshandla på bolagets vägnar kan däremot normalt inte anses ha varit försumlig, inte ens om han eller hon har varit medveten om att styrelsen har försummat sina skyldigheter.

    Talan om personligt betalningsansvar ska väckas inom tre år från uppkomsten av den förpliktelse som betalningsansvaret avser eller inom ett år från det att förpliktelsen senast skulle ha fullgjorts. Om talan inte väcks inom dessa tidsfrister, upphör det personliga betalningsansvaret för förpliktelsen, 25 kap. 20 § ABL. Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte för denna typ av förpliktelse, varför det inte är möjligt att vidta preskriptionsbrytande åtgärder, såsom att framställa krav om betalning, och därigenom hålla en förpliktelse vid liv på obestämd tid.

    Det personliga betalningsansvaret kan åvila flera personer, som då svarar solidariskt för de förpliktelser för bolaget som ansvaret omfattar. En medansvarig som har uppfyllt en sådan förpliktelse kan i sin tur vända sig mot övriga medansvariga och rikta regresskrav mot dem. Vanliga principer för preskription gäller för sådana krav.