English

Kategori: Familjejuridik

  • Aktier i fåmansbolag vid skilsmässa

    Aktier i fåmansbolag vid skilsmässa

    En skilsmässa är i sig ofta en traumatisk upplevelse som medför att man hamnar i en tillfällig livskris. För den som är småföretagare kan en skilsmässa få betydande negativa konsekvenser för den privata ekonomin. Det finns därför anledning att se över sin situation och överväga om ett äktenskapsförord skall upprättas. De stora förmögenhetsposterna i boet är i allmänhet fastigheter och företag och är ofta de poster som orsakar mest diskussion mellan makarna.

    En vanlig missuppfattning är att man under äktenskapet har en äganderätt till den andre makens egendom. Det korrekta är att vardera maken äger sina tillgångar och svarar för sina skulder och att den andra maken som huvudregel har en giftorätt till den andra makens nettoöverskott – en rätt som dock bara kan aktualiseras vid bodelning.

    Äktenskapsförord

    Genom ett äktenskapsförord kan man avtala att tillgångar t ex aktier, andelar i handelsbolag eller en enskild firma skall vara enskild egendom. Den andre maken kommer då inte att kunna framställa några anspråk på sådan egendom.  Saknas däremot äktenskapsförord har vardera maken en giftorätt till den andre makens nettoöverskott.

    Det sagda innebär att vid en bodelning, beroende på vilka tillgångar som skall bodelas, kan det bli så att Din maka tillskiftas Dina aktier i ett fåmansbolag. Driver Du ett aktiebolag tillsammans med en kompanjon innebär det också för denne betydande konsekvenser genom att det blir fråga om en ny aktieägare.  För att undvika att en bodelning sker av aktier brukar jag rekommendera att man i aktieägaravtalet föreskriver att aktierna skall göras till enskild egendom genom upprättandet av ett äktenskapsförord. På samma sätt kan man göra när det gäller andelar i handelsbolag.

    Om det inte finns något äktenskapsförord skall de tillgångar och skulder som fanns vid den tidpunkt då ansökan om äktenskapsskillnad gavs in till tingsrätten ingå. Värderingen av tillgångarna skall ske i nära anslutning till det att bodelningen slutförs, antingen genom ett avtal mellan de f d makarna eller genom ett beslut från en bodelningsförrättare.

    När det gäller värderingen av tillgångarna kan det i fråga om vissa tillgångar vara svårt att hitta ett värde som båda parter kan acceptera. En tillgång som ofta medför betydande värderingsproblem är just aktier i ett småföretag. De två alternativa värderingsmetoder som vanligtvis tillämpas i bodelningsärenden går under benämningarna substansvärdemetoden respektive avkastningsmetoden.

    Substansvärdemetoden

    Substansvärdemetoden utgår från bolagets balansräkning, varvid tillgångar och skulder justeras till verkliga värden. Vidare beaktas den latenta skatt som belastar obeskattade reserver. Efter gjorda justeringar av balansräkningen erhålles ett justerat eget kapital som fördelas på antalet aktier, varefter det går att räkna fram ett substansvärde på de aktier som är aktuella i bodelningen.

    Avkastningsmetoden

    Avkastningsmetoden utgår från rörelsens avkastningsförmåga, varvid ett nuvärde av det framtida överskottet beräknas. Vid beräkningen beaktas b l a den bransch som företaget är verksamt inom, marknadens utveckling samt vilket avkastningskrav som är rimligt utifrån rörelsen och marknadens utveckling.

    Vid bestämmande av värdet på aktierna skall i båda fallen även beaktas om aktierna är belastade med en förköpsrätt till ett visst värde samt om den totala aktieposten utgör en majoritets- eller minoritetspost. Av de två värderingsmetoderna tillämpas substansvärdemetoden oftare än avkastningsmetoden.  Vidare skall på samma sätt som gäller vid försäljning av fastigheter beaktas den kapitalvinst som utlöses vid en framtida försäljning. Den beräknade kapitalvinstskatten skall reducera värdet på aktierna som ingår i bodelni ngen.

    Ett äktenskapsförord är ett avtal mellan Dig och Din maka. Det kräver skriftlig form och skall registreras vid skattemyndigheten för att vara giltigt.

  • Bodelning i samband med äktenskapsskillnad

    Bodelning i samband med äktenskapsskillnad

    I samband med äktenskapsskillnad aktualiseras frågan om fördelning av makarnas tillgångar och hur det förhåller sig med respektive makes skulder efter äktenskapsskillnaden.  Några av de vanligaste frågorna kring ämnet är följande: Vad innebär bodelning? När skall bodelning ske? Vilka tillgångar är föremål för bodelning? Vilket värde skall tillgångarna åsättas? Kan man tvingas att ta över den andre makens skulder? Finns det några formkrav för bodelning och hur går man till väga för att få bodelning till stånd om en make inte medverkar till bodelning?

    Ovannämnda frågor besvaras i korthet nedan.

    Vad innebär bodelning?

    Aktier i fåmansbolag vid skilsmässa

    Bodelning innebär översiktligt att parternas respektive tillgångar efter avdrag för deras respektive skulder fördelas mellan parterna.

    När det gäller makarnas tillgångar utgör dessa s k ”giftorättsgods” förutsatt att man inte upprättat något äktenskapsförord sig emellan som säger något annat eller erhållit egendom i gåva eller via testamente med föreskriften att gåvan/arvet skall utgöra enskild egendom.

    Att egendom utgör giftorättsgods innebär i princip att värdet av egendomen vid bodelning eller dödsfall skall fördelas lika mellan parterna enligt lagens regler. Genom upprättande av äktenskapsförord makar emellan kan makarna avtala att alla eller vissa tillgångar istället skall ha karaktären av ”enskild egendom” vilket innebär att dessa tillgångar inte blir föremål för bodelning.

    Vid bodelning förtecknas varje parts giftorättsgods som det såg ut per ”brytdagen”, d v s den dag som ansökan om äktenskapsskillnad ingavs till tingsrätten. Om en av makarna inger en ensidig ansökan till tingsrätten om äktenskapsskillnad inträffar brytdagen när denna ansökan kom tingsrätten tillhanda.

    Från värdet av respektive parts tillgångar avgår respektive parts skulder. Ett ev. överskott skall därefter delas lika mellan parterna.

    När skall bodelning ske?

    Av lagtexten framgår att bodelning skall ske när ett äktenskap upplöses. Det går emellertid alldeles utmärkt för en make som så önskar att begära bodelning, så snart talan om äktenskapsskillnad väckts, d vs även under en eventuell  betänketid. Bindande avtal om bodelning kan alltså träffas så snart parterna, eller en av parterna, lämnat in ansökan om äktenskapsskillnad till tingsrätten.

    Bodelning behövs dock ej i de fall där makarna endast har enskild egendom och ingen av makarna begär att få överta bostad eller bohag från den andre maken.

    Bodelning i anledning av äktenskapsskillnad skall som anförts ske efter det att ett äktenskap upplöses. Det finns dock inte, såsom för sambor, någon ”sista dag” för en make att begära bodelning. Det innebär att om bodelning ej skett i anledning av äktenskapsskillnad, kan den make som så önskar begära bodelning även om det förflutit 10 år eller mer efter det att dom på äktenskapsskillnad meddelats. Handläggningen blir då av naturliga orsaker svårare.

    Vilka tillgångar är föremål för bodelning?

    Huvudregeln säger att respektive makes giftorättsgods ingår i bodelningen.

    Alla tillgångar som utgör giftorättsgods ingår dock ej i bodelningen. Från bodelningen undantas personliga tillhörigheter, förutsatt att dess värde inte står i orimlig proportion till värdet av det sammantagna giftorättsgodset.

    Det giftorättsgods (personliga tillhörigheter undantagna) som respektive make var ägare till den dag som ansökan om äktenskapsskillnad ingavs till tingsrätten (”brytdagen”) är det giftorättsgods som blir föremål för bodelning mellan parterna.

    Vilket värde skall tillgångarna åsättas i bodelningen?

    De tillgångar som har ett värde som kan förändras från tid till annan, såsom aktier, fondandelar och exempelvis fastigheter, skall värderas i så nära anslutning till bodelningen som möjligt. Värdering skall ske när boet är ”utrett” som det heter. Från värdet på fastigheter, och övriga tillgångar med latent skattebelastning vid en ev. framtida försäljning skall värdet reduceras med beräknad skatt.

    När det gäller värdet på fastigheter skall även värdet reduceras med beräknad kostnad för mäklararvode vid en ev. framtida försäljning.

    Övriga tillgångar tas upp till dess värde per brytdagen.

    Hantering av skulder i bodelningen

    Som ovan anförts skall från värdet av varje parts giftorättsgods dennes skulder avräknas vid bodelningen. Om det därefter återstår något ekonomiskt överskott skall överskottet delas lika mellan respektive make.

    För det fall en parts skulder vid bodelningen skulle överstiga värdet av dennes giftorättsgods får den skuldsatta parten ensam svara för sin skuld. En make som står kvar med en skuld kan inte kräva av den andre maken att ta del i betalningsansvaret för skulden. En skuld kan alltså inte ”bodelas” till hälften till den andre maken.

    Om två parter gemensamt äger en fastighet, till 50 % vardera, och den ena maken ensam har en skuld som inte motsvaras av värdet i någon tillgång, t e x ett studielån, är huvudregeln som ovan anförts att parten med studieskulden har rätt att avräkna skulden från sin andel i fastighetens värde innan överskottet delas med den andre parten. I och med att den skuldsatta partens överskott därigenom blir mindre kommer skulden indirekt att belasta även den part som inte har någon skuld.

    Det finns i lagen vissa jämkningsregler som en part som känner sig förfördelad kan åberopa under särskilda omständigheter. Dessa går jag emellertid inte in på i denna korta skrift.

    Finns det formkrav för bodelning?

    Av lagtexten framgår att makarna över bodelningen skall upprätta en handling som skrivs under av dem båda.

    Det är emellertid inte någon utomstående, tingsrätt eller annan, som kräver in kopia av avtalet eller kontrollerar att bodelning skett eller som kräver att få se avtalet.

    Om fastighet övergår från en part till en annan kräver Inskrivningsmyndigheten att formen för överlåtelsen framgår. Om överlåtelse av fastighet eller andel i fastighet skett  genom bodelning krävs ett avtal som visar detta för att lagfart skall beviljas för ny ägare.

    Mot bakgrund av att det inte finns någon preskriptionstid för när en make kan begära bodelning efter äktenskapsskillnad är det alltid att rekommendera att man skriver ett avtal över det man enas om i  bodelningen, även om det kan verka överflödigt den dag man är överens.

    Vad gör man om en make motsätter sig bodelning?

    För det fall en make vägrar att medverka till bodelning kan den make som vill få bodelning till stånd, inge en ansökan till den tingsrätt man tillhör och begära att tingsrätten skall utse en bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan parterna.

    Oavsett om den andre maken motsätter sig att tingsrätten utser bodelningsförrättare kommer beslut om förordnande av bodelningsförrättare att meddelas.

    En bodelningsförrättare är en av tingsrätten utsedd opartisk advokat. Advokaten försöker få parterna att enas i bodelningen. Om så ej är möjligt fattar han ett beslut i bodelningsfrågan utifrån lag och praxis. Bodelningsbeslutet kan sedan överklagas av missnöjd part till tingsrätten.

    Kostnaden för bodelningsförrättarens arbete belastar båda parter solidariskt, oavsett vem av parterna som givit in ansökan om bodelningsförrättare.

    INTER:s advokater är specialister inom familjerelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta bodelningar. INTER:s advokater företräder regelbundet klienter i bodelningsärenden.

  • Behovet av testamente

    I dag är det allt vanligare att även yngre människor funderar över och frågar sig om de har behov av att upprätta ett testamente.

    Lagens regler säger att om man är gift och har gemensamma barn så ärver den sist avlidne makan/maken den först avlidne. De gemensamma bröstarvingarna får vänta med att få ut sitt arv tills båda makarna har avlidit. Det är en trygghet för makar med gemensamma barn. Många par som lever i ett äktenskap med endast gemensamma barn anser av den anledningen att de inte behöver upprätta något testamente.

    Det kan dock finnas anledning för makar i dylika traditionella relationer, utan särkullbarn (barn utom äktenskapet), att trots lagens regler som skyddar efterlevande maka/make ändå upprätta testamente.

    En sådan anledning kan vara en vilja att skydda vad bröstarvingarna slutligen ärver efter makarna, så att det barnen ärver inte kan komma att ingå i bröstarvingarnas ev. bodelning i anledning av äktenskapsskillnad eller samboseparation. Makar kan i testamente förordna att allt vad som bröstarvingarna kommer att ärva efter föräldrarna skall vara bröstarvingarnas ”enskilda egendom”. Med förordnandet om enskild egendom följer att om bröstarvingarna är gifta eller sambo, och sedan skiljer sig eller separerar, hålls det som bröstarvingarna ärvt med föreskrift om enskild egendom utanför bodelningen mellan dem och deras respektive. Föreskrift om att arv skall utgöra enskild egendom måste ske via upprättande av testamente.

    Det kan också finnas anledning att upprätta testamente i ovannämnda fall, om man som makar är oroade för vad som kan komma att hända med arvet efter dem om båda makar avlider när bröstarvingarna är underåriga. Det finns en möjlighet för föräldrar att då förordna om ”särskild förvaltning” vilket sker genom föreskrift i testamente. Föräldrarna kan förordna att någon person som de litar på skall förvalta barnens arv, tills de uppnått en viss ålder. Man kan via testamentet föreskriva hur den som utses till särskild förvaltare skall hantera arvet till bröstarvingens bästa.

    Om en maka/make som lever i äktenskap med endast gemensamma barn har fått ett arv eller en gåva såsom enskild egendom (tex en släktgård) kan också testamente behövas. Om den maka/make som äger släktgården vill vara helt säker på att den kommer att gå i arv till kommande generationer, bröstarvingar, måste testamente skrivas. Om inget testamente upprättas så kommer efterlevande maka/make att ärva även den enskilda egendomen med fri förfoganderätt, vilket innebär att efterlevande maka/make kan sälja eller ge bort egendomen.

    I och med de nya familjekonstellationer som blir allt vanligare, där barn utom äktenskapet finns, bör man också fundera över behovet av testamente.

    Om två parter med barn från tidigare relationer gifter sig med varandra, och de varken har eller får gemensamma barn, då går inte någon del i arvet efter den först avlidne makan/maken till den sist avlidne. Kvarlåtenskapen efter den maka/make som avlider först fördelas då direkt mellan den först avlidnes bröstarvingar. Om makar i detta fall vill tillförsäkra varandra arvsrätt måste testamente upprättas. Om makar med särkullbarn har gemensamma barn så ärver efterlevande maka/make det gemensamma barnets andel i arvet efter den först avlidne. På så sätt kommer en viss del av arvet efter den först avlidne den efterlevande till godo. Genom testamente kan man dock tillförsäkra den efterlevande en större del i arvet.

    Det kan alltid vara av värde att konsultera advokat för att ta reda på om man är betjänt av att skriva ett testamente eller om man kan vara lugn för att det blir som man vill utan att sådan handling upprättas.

  • Skillnad i arvsrätten för sambor respektive makar

    Dagens familjekonstellationer skiljer sig väsentligt från hur familjen såg ut för bara hundra år sedan. Vår tids familjeformer består i allt större omfattning av ”ombildade familjer”. Samboförhållanden är vanligt förekommande och inte sällan finns i äktenskap särkullbarn, d.v.s. barn från tidigare relationer. Att det förekommer skillnader i arvsrättsligt hänseende mellan gemensamma barn respektive särkullbarn är kanske ingen nyhet. Att det därutöver föreligger en skillnad mellan gemensamma barn till gifta makar och gemensamma barn till sambor är det dock inte lika många som känner till. Vilken ”familj” är det lagen skyddar och spelar det någon roll i arvsrättsligt hänseende om man är sambo eller gift?


    Arvsrätt i samboförhållanden

    Samborelationer är vanligt förekommande i vår tid. Uppskattningsvis finns mer än 1 miljon samboförhållanden i Sverige. Detta motsvarar ca en tredjedel av alla par som lever tillsammans. Det är inte alls ovanligt att samboförhållanden upphör till följd av att den ena sambon avlider.

    Många sambor med gemensamma barn lever felaktigt med föreställningen att de har samma ekonomiska skydd vid den enes död som det skydd som tillkommer gifta makar med endast gemensamma barn. Med tanke på att det finns en ”sambolag” är det inte förvånande att gemene man ofta lever i villfarelsen att efterlevande sambo har ett lika gott ekonomiskt skydd som efterlevande make/maka. Så är dock inte fallet. Enligt svensk rätt föreligger ingen arvsrätt för sambor.

    Den dagen den ena sambon avlider sker (om samboavtal ej träffats genom vilken sambolagens bodelningsregler avtalats bort) en bodelning av samboegendomen. Med samboegendom avses endast bostad och bohag som införskaffats för gemensam användning. För det fall samborna har gemensamma barn, eller barn från tidigare relation, har barnen rätt att få ut hela sitt arv direkt efter den först avlidne föräldern. Sambon ärver alltså ingenting.

    För att tillförsäkra efterlevande sambon arv kan testamente upprättas.

    Många sambor kontaktar oss på INTER i syfte att åstadkomma ekonomiskt skydd genom testamente till förmån för den efterlevande sambon. Det är fullt möjligt att upprätta ett inbördes testamente men man bör känna till att det finns begränsningar i testamentsrätten. Begränsningen beror på att bröstarvingar till sambor alltid har rätt att utfå laglotten direkt, oavsett vad det står i testamentet. Laglotten motsvarar hälften av arvslotten (den avlidnes kvarlåtenskap). Resultatet av denna ordning blir att sambor utan barn kan tillförsäkra varandra ett fullgott ekonomiskt skydd genom testamente medan sambor med gemensamma barn, eller barn från tidigare relationer, inte kan åstadkomma samma skydd.

    Arvsrätt mellan makar

    Genom 1987 års reform av ärvdabalken gavs efterlevande make/maka rätt till arv framför gemensamma barn. Gemensamma barn till gifta föräldrar får alltså vänta på sitt arv tills båda föräldrarna har gått bort.

    Tidigare hade även gemensamma barn till gifta föräldrar rätt att vid den först avlidne förälderns bortgång få ut sin laglott. Syftet med ändringen var att tillförsäkra den efterlevande maken/makan ett skydd mot att det gemensamma hemmet splittrades. Särkullbarnens rätt att få ut sitt arv direkt kvarstod dock och kvarstår än idag.

    Det som är enormt viktigt att uppmärksamma sambor, utan gemensamma barn men med särkullbarn, på är att de inte genom att ingå äktenskap kan tillförsäkra den efterlevande arvsrätt. Trots att parter, som har barn från tidigare förhållande, ingår äktenskap har deras barn från tidigare relationer rätt att få ut hela sitt arv vid förälderns bortgång. Att parter utan gemensamma barn ingår äktenskap innebär alltså inte att efterlevande make/maka skyddas. Testamente måste ändå upprättas för att tillförsäkra efterlevande maka/make arvsrätt, dock med förbehåll för att bröstarvinge alltid har rätt till laglott.

    Om sambor, med endast gemensamma barn, ingår äktenskap kommer de dock att kunna tillförsäkra varandra rätt till hela kvarlåtenskapen. De gemensamma barnen till makar ärver ju först när båda makarna har gått bort. Allt enligt lag.

    Sammanfattning

    Det finns flera argument för och emot en arvsrätt för sambor. Med tanke på att normerna för vad ”en familj” är har ändrats kan man ifrågasätta om dagens svenska system inte blivit föråldrat. Huruvida det är rimligt att efterlevande sambo tillförsäkras ett sämre arvsrättsligt skydd än efterlevande make/maka (även när det endast förekommer gemensamma barn) kan diskuteras

    Genom denna artikel har vi önskat belysa skillnaderna i arvsrättsligt hänseende för gifta makar respektive sambor. Sammanfattningsvis ärver alltså gemensamma barn till gifta par först vid båda föräldrarnas frånfälle. Barn till sambor ärver den först avlidne föräldern direkt.  Barn från tidigare relationer, särkullbarn, ärver sina föräldrar omgående trots att föräldrarna är gifta.

    Det är alltid bra att i god tid kontakta en advokat för att diskutera konsekvenserna av dödsfall i familjen för att därefter kunna utforma avtal som gör att man så långt möjligt får det skydd man önskar vid den först avlidnes frånfälle.

  • En ny typ av fullmakt – framtidsfullmakt

    Den 1 juli 2017 trädde en ny lag ikraft i Sverige – lagen om framtidfullmakter. I och med lagen infördes en ny typ av fullmakt – den s.k. framtidsfullmakten. Såsom namnet antyder innebär framtidsfullmakten ett åtagande för någon att i framtiden handla för någon annans räkning. Denna typ av fullmakt har funnits länge i andra rättsordningar och har agerat förebilder inför införandet av framtidsfullmakten i svensk rätt.

    Syftet med den nya lagen – ett behovsrättsligt perspektiv

    Framtidsfullmaktens främsta syfte är att tillgodose hjälpbehovet hos äldre vuxna. Den enskildes behov av att själv kunna bestämma hur och framförallt vem som ska äga rätt att handha ens personliga och ekonomiska angelägenheter den dagen man själv inte är kapabel att göra detsamma har varit ett centralt argument för framtidfullmaktens införande. Vuxnas hjälpbehov har, innan framtidfullmaktens tillkomst, främst tillgodosetts genom gode män och förvaltare, ett system som inte alltid fallit väl ut. I och med framtidsfullmaktens framfart förväntas antalet godmanskap minska i antal. Framtidsfullmakten som institut förväntas därför avlasta det allmänna eftersom behovet av samhälleligt styrda hjälpåtgärder, såsom gode män och förvaltare, förväntas minska.

    Vad innebär framtidsfullmakten och vad kan man avtala om?

    Kort förklarat innebär framtidsfullmakten att någon eller några ges rätt att utöva uppdrag för annan efter en framtida tidpunkt. Fullmakten omfattar såväl personliga som ekonomiska angelägenheter. Med ekonomiska angelägenheter ska förstås rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Ett exempel kan vara att sköta någons ekonomi (betala räkningar osv). De personliga angelägenheterna kan vara av olika slag, exempelvis fråga om boende. Angelägenheter av personlig och ekonomisk karaktär är således sådant som kan regleras i en framtidsfullmakt.

    Framtidsfullmakten kan däremot inte omfatta medicinska åtgärder (d.v.s. exempelvis val av mediciner eller typ av behandling) och inte heller angelägenheter av utpräglad personlig karaktär såsom exempelvis ingående av äktenskap, upprättande av testamente eller bekräftande av faderskap, för att nämna några.

    Fullmaktens giltighet styrs sammanfattningsvis av två faktorer:

    1. Fullmakten ska vara upprättad på visst sätt.
    2. Fullmakten ska ha trätt ikraft på visst bestämt sätt.

    Upprättandet

    Vid tidpunkten för framtidsfullmaktens upprättande ska fullmaktsgivaren ha förmåga att själv ta hand om sina angelägenheter. Detta benämns som att personen ifråga har beslutsförmåga. Fullmaktsgivaren får således exempelvis inte vara dement vid upprättandet. I sådant fall är fullmakten ogiltig. Fullmaktsgivaren ska vidare vara 18 år fyllda och förutom beslutsförmåga även ha rättshandlingsförmåga, dvs inte vara ställd under förmyndarskap eller liknande.

    Formkrav

    Framtidsfullmakten ska vara skriftlig, undertecknad av fullmaktsgivaren samt undertecknad av två samtidigt närvarande vittnen som intygar att fullmaktsgivaren är vid sunt förnuft och fullt förstånd vid upprättandetillfället. Det är således samma formkrav som vid upprättande av testamente. Det ska framgå av handlingen att det är en framtidsfullmakt, vem eller vilka som är fullmaktshavare, vilka angelägenheter fullmakten omfattar samt vilka villkor i övrigt som gäller.

    Ikraftträdandet

    Fullmakten träder i kraft den dagen fullmaktsgivaren blir oförmögen att hantera sina angelägenheter p.g.a. exempelvis sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller dylikt. Det är således tidpunkten för beslutsoförmågans inträde som avgör när fullmakten träder ikraft. Det kan handla om situationer där en person blir dement, hamnar i koma eller av någon annan anledning inträder i ett tillstånd där han/hon blir beslutsoförmögen. Bedömningen huruvida fullmaktsgivaren blivit beslutsoförmögen eller ej avgörs av fullmaktshavaren. Det är således två förutsättningar som ska vara uppfyllda för att framtidsfullmakten ska träda ikraft, nämligen:

    1. Fullmaktsgivaren har inträtt i ett medicinskt tillstånd eller liknande och
    2. Fullmaktsgivaren har inte längre förmåga att hantera sina angelägenheter. Beslutsoförmågan ska vara varaktig. Det ska även vara fråga om en beslutsoförmåga i huvudsak, d.v.s. för de flesta angelägenheterna.

    Begreppet beslutsoförmåga är centralt för framtidsfullmaktens ikraftträdande. Med beslutsförmåga ska förstås en sinnesförmåga att på rätt grunder fatta beslut och förstå innebörden av det. På engelska brukar denna förmåga benämnas som ”legal capacity” respektive ”legal incapacity”.

    Beträffande det medicinska tillståndet är rekvisiten desamma som för godmanskap enligt 11:4 FB eller förvaltarskap i 11:7 FB. Att rekvisiten är utformade på detta sätt är helt enkelt för att framtidsfullmakten är tänkt som ett privaträttsligt komplement till godmanskap och förvaltarskap.

    Vilka rättsföljder medför framtidsfullmakten?

    Följaktligen kan konstateras att det som är utmärkande för framtidsfullmakten är att den ska ha sin verkan efter det att fullmaktsgivaren har inträtt i ett tillstånd av beslutsoförmåga. En framtidsfullmakt som upprättas idag kan således komma att tas i bruk först långt senare, d.v.s. först efter flera år. Det är därför viktigt att man, vid upprättande av en framtidsfullmakt, utser en person som man anser lämplig – inte bara idag utan även senare. Det är alltså inte en helt enkel uppgift att välja vem som ska vara fullmaktshavare – i framtiden.

    En framtidsfullmakt får samma slags rättsföljder som en ordinär (vanlig) fullmakt – fullmaktshavaren kan rättshandla med tredje man och binda fullmaktsgivaren. Fullmaktshavaren binder fullmaktsgivaren inom ramen för sin behörighet. Om fullmaktshavaren överskrider sin befogenhet blir fullmaktsgivaren enligt huvudregeln bunden vid rättshandlingen men fullmaktshavaren kan bli skadeståndsskyldig gentemot fullmaktsgivaren.

    Vem ska utses till fullmaktshavare?

    Fullmaktsgivaren kan uppdra åt en person, eller flera, att agera fullmaktshavare den dagen beslutsoförmågan inträder. Inte sällan utser fullmaktsgivaren sina barn till fullmaktshavare. Det är även vanligt med korsvisa/inbördes framtidsfullmakter – d.v.s. att makar/sambor i första hand utser varandra till fullmaktshavare. Lämpligheten i ett sådant förordnande kan dock diskuteras. Återkommer till det senare i detta avsnitt.

    Vi på INTER brukar rekommendera subsidiära (d.v.s. alternativa) förordnanden. Exempel: A är, i första hand, fullmaktshavare men för det fall att A inte är i livet inträder B i dennes ställe. Man kan, för all del, även förordna om gemensam behörighet, exempelvis A och B tillsammans. Man kan även förordna att A ansvarar för exempelvis de personliga angelägenheterna och B för de ekonomiska angelägenheterna. Det är inte möjlighet att upprätta en framtidsfullmakt in blanco (utan angivande av person) – en specifik person måste utses till fullmaktshavare. Fullmaktshavaren måste vidare vara en fysisk person (juridiska personer kan inte vara fullmaktshavare).

    Några ord ska slutligen nämnas kring inbördes förordnanden av den anledningen att det är möjligt för makar och sambor att utse varandra som fullmaktshavare i en framtidsfullmakt. Ett inbördes förordnande i exempelvis testamente är utan verkan för det fall att makarna/samborna separerar (11:8 ÄB). Någon motsvarande reglering har inte föreslagits beträffande framtidsfullmakter. Detta får till följd att ett förordnande i en framtidsfullmakt består även för det fall att makarna/samborna går isär, vilket kan vara värt att ha i åtanke vid upprättandet. Framtidsfullmakten måste då återkallas på visst angivet sätt (se nedan) för att den inte ska vara gällande. Innan framtidsfullmakten upprättas kan det därför vara värt att ägna god tid åt att fundera kring vem som är bäst lämpad att utses till fullmaktshavare för just dina personliga och ekonomiska angelägenheter.

    Upphörandet

    Fullmaktsgivaren kan fritt återkalla framtidsfullmakten så länge beslutsförmågan finns. Den dagen beslutsoförmågan inträtt är ett återkallande inte längre möjligt.

    En framtidsfullmakt får inte göras oåterkallelig. Så länge fullmaktsgivaren är beslutsförmögen kan han eller hon fritt återkalla fullmakten. Återkallandet görs på samma sätt som för ordinära fullmakter – skriftliga fullmakter ska återtas eller förstöras (16 § 1 st. AvtL).

    Så snart fullmaktsgivaren inträtt i ett tillstånd av oförmåga kan denne inte längre återkalla fullmakten med giltig verkan.

    Självfallet upphör verkan av en framtidsfullmakt för det fall att fullmaktsgivaren inte längre är i ett sådant tillstånd att han eller hon är beslutsoförmögen. Ponera exempelvis att fullmaktsgivaren råkar ut för en olycka och hamnar i koma. Eftersom denne inte har beslutsförmåga kickar framtidsfullmakten in. Fullmaktsgivaren vaknar senare ur koman – det medicinska tillstånd som tidigare medförde att framtidsfullmakten blev tillämplig har numera upphört. Fullmakten är således utan verkan eftersom fullmaktsgivaren har återfått sin beslutsförmåga. Liksom vid fråga om återkallelse av fullmakten avgörs bedömningen av fullmaktshavaren.

    Avslutande ord

    Den kanske främsta fördelen med framtidsfullmakten är att den enskilde i god tid kan besluta vem eller vilka som ska handha ens angelägenheter den dagen man själv inte har förmågan att ta hand om sig själv och sina angelägenheter. En farhåga som framförts kring framtidsfullmaktens införande är risken för missbruk – främst på den grunden att offentlig insyn och kontroll saknas. För att undvika missbruk kan man utse en granskare i framtidsfullmakten. Granskaren kan ha till uppgift att kontrollera fullmakthavarens utförande av uppdraget, d.v.s. att den som är utsedd att handha någons personliga och ekonomiska angelägenheter gör det på ett adekvat sätt. Granskaren kan även få till uppgift att återkalla fullmakten för det fall att fullmaktshavaren missköter sig. Avslutningsvis kan det vara bra att känna till att fullmaktsgivarens dödsfall inte per automatik medför att framtidsfullmakten upphör.

  • Juridiska tjänster på nätet är ett hazardspel

    Upprättande av handlingar mellan två avtalsparter inom familjerättens område, såsom äktenskapsförord, bodelningshandlingar, samboavtal samt inbördes testamenten är viktiga handlingar med långtgående konsekvenser för avtalsparterna. Det följer ett ansvar med dess upprättande.

    Det ansvar som vi advokater och jurister på advokatbyråer har i dessa sammanhang är att i enlighet med Advokatsamfundets etiska regler försäkra oss om att de två avtalskontrahenterna (de personer som ingår dylika avtal) är fullt införstådda i avtalens innebörd. Det åvilar oss att i deras samtidiga närvaro gå igenom avtalets samtliga juridiska konsekvenser.

    Det händer, inte alltför sällan, att en part kontaktar oss på byrån och ber oss att översända ett äktenskapsförord som han/hon vill upprätta. Detta accepterar vi inte mot bakgrund av att det åvilar oss, som ansvariga för handlingen, att försäkra oss om att även den andre avtalsparten äger kännedom om handlingens rättsliga konsekvenser. Gör den andre parten inte det finns risk att den som ingått handlingen under felaktiga förutsättningar kan få den ogiltigförklarad. I vart fall kan detta ge upphov till rättsliga tvister, vilka tvister man velat undvika genom upprättande av dylik handling.

    I dag marknadsförs juridiska tjänster på nätet, bland annat av Avtal 24. Det är företag som tillhandahåller juridiska dokument och avtal via nätet. Via nättjänsten kan en person, som t.ex. vill ha ett äktenskapsförord, fylla i uppgifter och få ett sådant ”on line”. Det är alltså möjligt för den person som vill ha ett äktenskapsförord att själv ordna sådant och därefter be om sin maka/makes underskrift utan att denne får information från juridiskt skolad person om vad detta verkligen innebär. Dessa företag som tillhandahåller avtalen har inte någon aning om vad den part som får handlingen säger till den andre parten angående dess rättsliga konsekvenser. De har inte någon aning om huruvida den som beställer handlingen har insikt i samtliga rättsliga konsekvenser av denna handling, har ärliga avsikter överhuvudtaget eller med ärligt uppsåt förklarar innebörden fel.

    Jag ser en fara i att anlita sådan tjänst.

    Det är enligt min uppfattning av stor vikt att i samband med upprättande av juridiska handlingar sitta ned och tala med båda parter om vad de avser, vad de vill uppnå och vad de har för avsikter med avtalet. I många fall möter jag en person som uppger att denne och dennes respektive vill ha ett avtal. Vid samtal med båda parter framgår dock att dessa behöver något helt annat, kanske något eller några ytterligare kompletterande avtal eller åtgärder just i sin relation. Det händer också att endast en part vill ha handlingen varvid sådan ej kan upprättas. Med den erfarenhet som advokat besitter kan parterna erhålla information om fallgropar och omständigheter som kräver ytterligare förebyggande åtgärder just i deras fall. Advokat kan också lämna upplysningar som den som söker biträde inte själv känner till eller har någon möjlighet att finna vetskap om på nätet.

    Min uppfattning är att det är mycket vanskligt att via nätet, genom att ”klicka” sig fram genom olika alternativ, på egen hand skapa en handling, utan någon personlig guidning eller kommunikation med person som tillhandahåller densamma. En handling som man sedan ber sin make/maka/sambo att underteckna, alternativt kräver av make/maka/sambo att underteckna, utan att själv ha kompetens eller önskan att förklara handlingens alla rättsliga konsekvenser.

    Det finns enligt min mening en stor risk att denna hantering av avtalsskrivande, av så viktiga dokument, kan komma att leda till just de tvister man önskat undvika genom upprättande av handlingen.

  • Testamente och särskild förvaltning för minderåriga

    Advokatfirman INTER hjälper på en daglig basis till med att upprätta testamenten. Ett testamente reglerar vad det är som händer med ens kvarlåtenskap när man går bort. Min uppfattning är att det finns god anledning för föräldrar med unga barn att fundera på frågan om vad som skulle hända med deras barn om båda föräldrarna skulle gå bort, innan barnet hunnit fylla 18 år.

    När föräldrar, till barn som är omyndiga, får hjälp med att upprätta testamente är det vanligt att föräldrar vill reglera vad som ska hända med egendomen som barnet ärver efter föräldrarna. För det fall ett barn är under 18 år vid båda föräldrarnas frånfälle går det i ett testamente att föreskriva vem som ska ha ansvaret för den egendom barnet ärver från sina föräldrar.

    Enligt svensk rätt finns det en möjlighet att utse en särskild förvaltare, att förvalta ett omyndigt barns egendom när en förälder avlider. En förutsättning för att särskild förvaltning ska kunna anordnas är att barnet får egendomen genom gåva, arv, testamente eller via ett förmånstagarförordnande. Om man upprättar ett testamente med föreskrift om särskild förvaltning är det möjligt att utforma ett krav på att den särskilda förvaltningen ska ske fram till dess att barnet är äldre än 18 år. Min erfarenhet är att många föräldrar väljer en ålder mellan 20-25 år för barnet att utfå sitt arv från föräldern, istället för vid 18 års ålder. Detta innebär att den särskilda förvaltningen fortsätter efter det att barnet fyllt 18 år fram till önskad ålder.

    Om man funderar på att utse en särskild förvaltare att ta hand om förvaltningen av barnets egendom och befogenhet att företräda barnet i ekonomiska frågor är det viktigt att man noga överväger vem man ska utse. Mitt råd är att välja en person som man känner ett stort förtroende för samt en person som anser kan hantera barnets pengar på bästa sätt. Det är viktigt att ha i åtanke att den särskilda förvaltningen inte står under tillsyn av överförmyndaren. Det finns inte några regler för hur den särskilda förvaltningen ska skötas, vilket gör det ännu viktigare att man utser rätt person för uppdraget. Man skat tala med, informera och få ett godkännande från den tilltänkte särskilda förvaltaren innan man utser denne genom en föreskrift i ett testamente.

    I ett testamente kan man föreskriva på vilket sätt förvaltningen ska skötas. Man kan också lämna tydliga direktiv och uppmaningar om vad barnets egendom får användas till.

    Om du vill ha hjälp med ett förordnade av särskild förvaltare eller om du har ytterligare frågor om vad särskild förvaltning innebär är du välkommen att kontakta Advokatfirman INTER.

  • Framtidsfullmakt ger dig möjlighet att själv utse din ställföreträdare

    Regeringen har beslutat om en ny form av ställföreträdarskap för vuxna. Det är många som förr eller senare i livet drabbas av sjukdom eller nedsatt hälsotillstånd pga. ålder vilket gör det svårt för individen att sköta sin ekonomi och ta hand om sig själv. Även yngre personer kan hamna i en liknande situation, t.ex. efter en olycka. Framtidsfullmakter är ett alternativ till god man och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Framtidsfullmakten ger dig möjlighet att själv bestämma vem som ska besluta åt dig när du inte längre kan det. Det ger dig som individ förbättrade möjligheterna att själv planera din framtid och behålla kontrollen över frågor som kan vara av stor betydelse för dig.

    Framtidsfullmakten blir giltigt först när du som fullmaktsgivare blir beslutsoförmögen. Det är fullmaktshavaren som avgör när framtidsfullmakten träder i kraft. Detta gäller dock inte om fullmaktsgivaren i fullmakten bestämt att ikraftträdandet ska prövas av domstol, eller om fullmaktshavaren begär att domstolen ska pröva frågan.

    Fullmaktshavaren ska ha en plikt att vara lojal mot och samråda med fullmaktsgivaren som även har rätt att utse en särskild granskare som ska ha rätt att begära redovisning av fullmaktshavaren. Denna rätt tillkommer även överförmyndaren för den händelse fullmaktshavaren exempelvis missbrukar sitt förtroende.

    Den som har fyllt 18 år och har förmåga att ta hand om sina angelägenheter får upprätta en framtidsfullmakt. Framtidsfullmakten ska vara skriftlig och fullmaktsgivaren ska skriva under i närvaro av två vittnen vilka även ska bekräfta handlingen med sina underskrifter. Av framtidsfullmakten ska följande framgå;

    1. Att det är en fråga om en framtidsfullmakt.
    2. Vilken eller vilka som är fullmaktshavare.
    3. Vilka angelägenheter fullmakten omfattar.
    4. Vilka övriga villkor som gäller.

    I samband med förslaget om framtidsfullmakt föreslår även regeringen regler om anhörigbehörighet som innebär att anhöriga får vidta vardagliga rättshandlingar för den enskildes räkning när denne inte längre kan ha hand om sin ekonomi. Reglerna om anhörigas behörighet är ett komplement till framtidsfullmakten och har till avsikt att fånga upp behovet av hjälp för den som inte tidigare har beslutat om hur dennes angelägenheter ska skötas vid beslutsoförmögenhet.

    Den nya lagen om framtidsfullmakter och anhörigbehörighet föreslås träda ikraft den 1 juli 2017.

  • Ensam eller gemensam vårdnad om barn

    Min uppfattning är att många föräldrar som har separerat har svårt att skilja på begreppen ”ensam vårdnad” och ”gemensam vårdnad” och barnens boende.

    En hel del föräldrar uppger vid vårt inledande möte i anledning av separation, att de önskar ha ensam vårdnad om barnen. Detta motiverar de med att barnen är så små att de inte kan bo varannan vecka hos respektive förälder. De utgår ifrån att gemensam vårdnad automatiskt innebär att barnen skall bo växelvis en vecka i taget hos respektive förälder. I anledning av detta får jag klargöra förhållandena kring vårdnad och boende i korthet nedan.

    Den juridiska vårdnaden om ett barn har egentligen ingenting direkt att göra med hur barnen skall vistas hos respektive förälder.

    Det vanliga är att föräldrar efter separation har fortsatt juridisk gemensam vårdnad om sina barn. Det innebär att båda föräldrar skall vara med och fatta beslut kring barnen. Detta skall ske gemensamt. Det är främst vid större beslut där detta aktualiseras, såsom beslut om var barnen skall gå i dagis/skola, underskrift på införskaffande av passhandlingar, överenskommelse om flytt.

    Att ha juridisk gemensam vårdnad innebär dock ej att barnen automatiskt skall bo lika mycket hos båda föräldrar.

    Vid gemensam vårdnad kan föräldrar avtala om, eller få domstolsbeslut på, hur barnen skall bo. Det kan vara så att barnet bor varannan vecka hos respektive förälder, d v s att barnet är fast bosatt hos båda föräldrar. Det kan också vara så att barnet bor stadigvarande hos en förälder och har ett umgänge under vissa längre eller kortare perioder, dagar eller ibland under vissa timmar med den andre föräldern.

    I fall där det föreligger djupa samarbetsproblem mellan föräldrar, alternativt där våld mellan föräldrarna förekommit eller i fall där en förälder är olämplig som vårdnadshavare (t e x p g a missbruksproblematik) kan ensam vårdnad för den andra föräldern anses vara bäst för barnet.

    Den förälder som har ensam vårdnad kan ensam fatta beslut i alla angelägenheter som rör barnet utan att inhämta godkännande från den andre föräldern.

    Om en förälder har ensam vårdnad om barnet är det vanligen inte möjligt med växelvis boende. Då är boendet hos vårdnadshavaren och den andre föräldern är umgängesförälder. Umgänget avtalas om i avtal som godkännes av socialnämnden eller meddelas i dom.

  • Begränsningar vid testamente

    Det händer ofta att vi på Advokatfirman INTER får frågan om hur man som arvlåtare kan bestämma över det man äger och lämnar efter sig i arv och i testamente. Svaret på den frågan är i första hand beroende av om man har barn, så kallade bröstarvingar. Om arvlåtaren har bröstarvingar är personens rätt att bestämma över sin kvarlåtenskap begränsad. Nedan ska jag kortfattat beskriva varför man inte får göra precis som man själv vill med de tillgångar man efterlämnar när man har barn.

    Ett barn har en laglig rätt att efter sin förälder erhålla en andel av den avlidne förälderns kvarlåtenskap, vilket är det som benämns som laglott. Andelen motsvarar hälften av den arvslott som enligt lag tillkommer bröstarvinge. Laglotten är en rätt som grundas på släktskap. Arvsregleringen har genom tiderna byggt på en föreställning om blodsband och dess betydelse för individernas känsla av närhet till varandra.

    Om man ser på laglottsinstitutet ur ett historiskt perspektiv hade det till syfte att garantera bröstarvingar en försörjning och att bibehålla en viss rättvisa mellan syskon. Verkligheten idag ser dock annorlunda ut på många olika sätt. En samhällsförändring av avgörande betydelse är att befolkningen i Sverige blir äldre idag än vad den blev för 100 år sedan. När personer avlider idag är det inte ovanligt att deras bröstarvingar är närmare 50–60 års åldern. Vid den åldern har en bröstarvinge generellt inte ett lika stort behov av försörjning som bröstarvingar hade för 100 år sedan. Det argumentet att laglottsskyddet ska garantera en bröstarvinge en försörjning väger med andra ord inte lika tungt längre, men det finns undantag. Trots att majoriteten av de bröstarvingar som idag ärver sina föräldrar inte är beroende av arvet för sin försörjning, finns det exempelvis barn under 18 år som kan ha behov av ekonomiskt skydd. Ett annat exempel på en kategori som kan ha ett behov av ekonomiskt skydd är vuxna som på grund av psykiska eller fysiska handikapp inte kan försörja sig på egen hand.

    Ett annat tungt vägande argument för laglottsinstitutet som ofta används är som nämndes ovan rättvisa. Rättviseskäl är anledningen till att laglottsskyddet enligt svensk rätt sträcker sig längre än enbart till att begränsa hur en arvlåtare får testamentera. Laglottsskyddet aktualiseras även i vissa situationer under arvlåtarens livstid. Det rättvisetänk mellan syskon som genomsyrar motiven till laglottsinstitutet genomsyrar även gåvor som bröstarvingar får av sina föräldrar. När ett barn får gåvor förutsätter lagens regler att gåvorna är förskott på arv. Anledningen till att gåvor till barn anses vara ett förskott är för att det ska vara rättvist mellan syskon och därför att alla barn vid sin förälders bortgång ska ha rätt att få ut ett värde ur kvarlåtenskapen som motsvarar bröstarvingens laglott. Om en förälder väljer att ge ett av sina flera barn en gåva, utan att i gåvobrevets villkor skriva att gåvan inte ska utgöra förskott på arv, är det barnet avräkningsskyldig på det framtida arvet.

    Huruvida man godtar laglottsinstitutet som en skyddsmekanism eller inte är i många fall förenat med vilken inställning man har till frågan om detta behov av skydd ska tillgodoses genom familjens eller genom samhällets försorg. Lagstiftaren är av åsikten att laglotten ska finnas kvar men det finns trots reglerna om laglott sätt att kringgå rättviseaspekterna mellan syskon och halvsyskon. Det kan finnas en rad skäl till varför ett barn ska gynnas mer än något annat.

    För att undkomma lagstiftarens krav på likabehandling mellan syskon är det möjligt att uppnå en snedfördelning av egendom om arvlåtaren exempelvis upprättar gåvobrev med villkor om att gåvan inte ska vara förskott på arv. Om du har funderingar kring laglottsskyddet går det utmärkt att kontakta oss på INTER:s familjerättsavdelning.