English

Etikett: aktieöverlåtelseavtal

  • Företagsöverlåtelse i praktiken

    Företagsöverlåtelse i praktiken

    En företagsöverlåtelse är normalt av komplicerad natur. Det är därför viktigt att ha en erfaren advokatfirma som företräder dina intressen. INTER:s affärsadvokater har stor erfarenhet av att företräda klienter vid företagsöverlåtelser.

    Formerna för överlåtelse av företaget

    Tillvägagångssättet att överlåta ett företag sker genom att ägaren av andelarna i en juridisk person överlåter andelarna till tredje man eller att den juridiska personen överlåter sin rörelse (inkråm) till tredje man.

    Överlåtelse av aktier i ett aktiebolag är den vanligaste formen för överlåtelse av andelar. Överlåtelsen regleras genom ett aktieöverlåtelseavtal vari säljaren överlåter samtliga, eller viss del av, sina aktier.

    Vid överlåtelse av rörelse, som normalt består av tillgångar, skulder, rättigheter och förpliktelser hänförliga till bedriven verksamhet, benämns avtalet som ett rörelseöverlåtelseavtal eller inkråmsöverlåtelseavtal.

    Överlåtelsen kan också ske i blandad form som en tvåstegsraket. I steg ett överlåter det rörelsebedrivande bolaget (”Moderbolaget”) sin rörelse till ett helägt aktiebolag (”Dotterbolaget”). Som steg två överlåter sedan Moderbolaget aktierna i Dotterbolaget till en förvärvande tredje man.

    Letter of Intent

    En företagsöverlåtelse inleds normalt med att säljaren och köparen upprättar en avsiktsförklaring, ett Letter of Intent (”LOI”), vari parterna utrycker sina avsikter att genomföra överlåtelsen.

    I denna avtalshandling brukar man reglera (i) förhandlingstiden, (ii) exklusivitet att förhandla under förhandlingstiden, (iii) hittills uppnådda förhandlingsresultat såsom köpeskillingens storlek eller beräkningsgrunderna för denna, (iv) en förhandlingsordning för de fortsatta förhandlingarna (innefattande även en tidsplan), (v) vilken information som ska lämnas till den potentiella köparen under dennes företagsundersökning, sk due diligence eller DD-process, (vi) skyldighet att iaktta sekretess, (vii) hur konfidentiell information får användas, (viii) skyldighet att återlämna all dokumenterad information som tillhandahållits samt (ix) förbud att erbjuda anställda i målbolaget anställning hos köparen eller att kontakta målbolagets kunder och/eller leverantörer. Vissa av skyldigheterna förenas ofta med vite vid en överträdelse.

    Eftersom ett Letter of Intent är en avsiktsförklaring bör det i handlingen understrykas att ”affären”, dvs själva företagsöverlåtelsen, inte blir bindande innan parterna undertecknat ett skriftligt överlåtelseavtal. Detta betyder inte att andra bestämmelser i ett Letter of Intent inte är bindande såsom skyldigheterna som omnämns i stycket ovan.

    De handlingar och övrig dokumenterad information som köparen får del av under DD-processen placeras i regel i ett datarum som är ett virtuellt rum där handlingarna kan nås elektroniskt. Detta material benämns oftast som DD-material och fogas lämpligtvis som bilaga till det slutliga överlåtelseavtalet.

    Överlåtelseavtalet

    I ett Letter of Intent bör det regleras när under förhandlingstiden ett första utkast till överlåtelseavtal ska presenteras och vem av parterna som ska upprätta det.

    I överlåtelseavtalet finns, förutom själva överlåtelseförklaringen, bestämmelser om köpeskillingen och dess betalning. I många företagsöverlåtelser är det vanligt med en kontant köpeskilling som ska erläggas vid tillträdet av aktierna eller rörelsen samt en tilläggsköpeskilling som utfaller om vissa variabler uppnås. Dessa kan exempelvis vara om en viss omsättning eller visst resultat uppnås.

    Överlåtelseavtalet innehåller också regleringar om när aktierna eller rörelsen ska tillträdas samt vilka åtgärder som ska vidtas på tillträdesdagen. Det finns inget hinder mot att tillträde sker redan samma dag som parterna skriver under avtalet. Avtalsdagen och tillträdesdagen är då en och densamma. Det kan emellertid finnas villkor som ska uppfyllas innan köpet kan fullbordas genom ett tillträde. Då är det lämpligt att tillträdesdagen senareläggs i förhållande till avtalsdagen.

    Ett normalt överlåtelseavtal innehåller även en garantilista från säljaren. Med säljarens garantier i ett överlåtelseavtal avses säljarens utfästelser om vissa faktiska förhållanden. Garantilistan ska vara kopplad till bestämmelser om vilka påföljder en avvikelse i en garanti – dvs ett fel – ska föranleda. I samma påföljdsreglering finns normalt bestämmelser som friskriver säljaren ifrån ansvar förutom ansvaret för brist i garantierna, bestämmelser om tröskelvärden för att ersättning ska utgå, takbelopp för den totala ersättning, reklamationsplikt samt preskription.

    Tvister avseende överlåtelseavtalet kan antingen avgöras av domstol eller av skiljenämnd. Om inget är reglerat om detta i avtalet ska tvister avgöras av domstol. Det är således en förutsättning för ett skiljeförfarande att parterna har intagit en bestämmelse i överlåtelseavtalet som anger att tvister ska avgöras genom skiljeförfarande. Det är endast i rena undantagsfall som parterna i ett överlåtelseavtal väljer att låta domstol avgöra tvister. Läs mer om skiljeförfarande här ».

    Tillträdesagenda

    Även om det utförligt ska regleras i överlåtelseavtalet vad som ska ske på tillträdesdagen brukar man upprätta en kompletterande handling i form av en agenda (sk Closing Memorandum). Handlingen har formen av ett protokoll som specificerar vilka åtgärder som ska genomföras innan, på och efter tillträdesdagen. Det är en i förväg upprättad handling som fungerar som en checklista över tillträdesåtgärderna. Härvid kan parterna pricka av punkt för punkt i handlingen för att säkerställa att ingen överenskommen åtgärd glöms bort. Tillträdesagendan bör utformas så att den ska undertecknas av parterna som en bekräftelse på att samtliga åtgärder har vidtagits.

    INTER:s affärsadvokater är specialister inom avtalsrelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta och tolka avtal som reglerar företagsöverlåtelser. INTER:s affärsadvokater företräder regelbundet klienter vid företagsöverlåtelser.

  • Köplagens tillämplighet på aktieöverlåtelser

    Köplagens tillämplighet på aktieöverlåtelser

    När man utformar ett aktieöverlåtelseavtal är det av vikt att man har goda kunskaper om vilken lagstiftning som kan bli tillämpbar på aktieöverlåtelsen.

    Ett antal olika lagar är, direkt eller indirekt, tillämpliga på företagsöverlåtelser. I första hand regleras köpet av köplagens bestämmelser när det gäller själva överlåtelsen. Avtalslagen och tillämplig konkurrenslagstiftning tillämpas på parternas övriga åtaganden hänförliga till företagsöverlåtelsen. För aktieöverlåtelser blir det också aktuellt  att tillämpa ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen.  Notera dock att denna artikel inte ska uppfattas som en uttömmande redogörelse av tillämplig lagstiftning utan den är inriktad på just köplagens tillämpning på köpet av aktier.

    Lös egendom och aktier

    Av 1 § köplagen framgår att lagen är tillämplig vid köp av lös egendom. Vad som är lös egendom följer av ett motsatsslut av reglerna i 1 kapitlet och 2 kapitlet i jordabalken där det anges vad som är  fast egendom. All egendom som inte är fast egendom enligt dessa regler utgör lös egendom.

    Formell tillämplighet

    Aktier är lös egendom.  Köplagens bestämmelser är därmed formellt tillämpliga på aktieöverlåtelser. Av 3 § köplagen framgår dock att lagen inte ska tillämpas i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har uppstått mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja. Köplagen är således dispositiv och bestämmelser i lagen går att helt eller delvis avtala bort.

    I köplagens förarbeten anges att lagen i första hand är utformad för att reglera köp av lösa saker. När köpeobjektet har en speciell karaktär – såsom exempelvis aktier – kan det vara motivera att i vissa avseenden göra avsteg från de regler i köplagen som gäller köp av lös egendom i allmänhet.

    Uppfattning i rättspraxis

    Frågan om huruvida köplagen i dess helhet är tillämplig vid alla olika typer av aktieköp är inte helt klart besvarad i rättspraxis. I Högsta domstolens avgörande NJA 1976 s. 341, som rörde försäljning av samtliga aktier i ett bolag av en enda säljare, tillämpade Högsta domstolen reklamations- och preskriptionsbestämmelserna i köplagen på överlåtelsen. I ett publicerat skiljeavgörande från 1986 (Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, Årsskrift 1986 s. 47) tillämpade skiljenämnden köprättsliga felregler på en tvist som avsåg överlåtelse av samtliga aktier i bolaget från en säljare (skiljenämnden bestod av hovrättspresidenten Birgitta Blom, advokaten Gotthard Calissendorff och chefsrådmannen Thomas Huldén). Det är emellertid inte självklart att principerna i dessa avgöranden är tillämpbara när överlåtelser av aktier sker från flera säljare.

    Uppfattning i den juridiska litteraturen

    I den juridiska litteraturen har frågan om köplagens tillämpningsområde vid olika typer av aktieöverlåtelser varit föremål för diskussion. Förespråkare att köplagen ska tillämpas på alla typer av aktieöverlåtelser är Christina Ramberg och Stefan Lindskog. Vid aktieöverlåtelser av marknadsnoterade aktier anser emellertid de båda författarna att det ska föreligga ett begränsat felansvar för säljaren.

    Mats Sacklén är av uppfattningen att köplagen formellt sett är tillämplig på aktieöverlåtelser men anser att det i sammanhanget bör göras en distinktion mellan förhandlade och icke-förhandlade köp. Torsten Sandström anser att det mesta talar för att köplagens felregler gäller, i vart fall vid förhandlade aktieköp. Robert Sevenius menar att köplagen är formellt tillämplig på företagsförvärv om inte parterna har avtalat något annat. Anders Johansson menar att köplagens tillämplighet på företagsöverlåtelser bör bestämmas med utgångspunkt i säljarens inflytande i det bolag som säljs. Enligt Anders Johansson har en aktieägare varken skyldighet eller möjlighet att sätta sig in i ett företags inre förhållanden så grundligt att ett ansvar i enlighet med köplagens bestämmelser kan anses motiverat.

    Sammantaget föreligger det i princip enighet i den juridiska litteraturen om att köplagen i och för sig är tillämplig vid ett företagsförvärv, åtminstone förhandlade sådana förvärv. Vid icke-förhandlade förvärv eller i vart fall vid köp av mindre aktieposter synes den härskande uppfattningen i litteraturen vara att endast ett begränsat felansvar, om ens något, bör kunna bli aktuellt.

    Sammanfattning

    Mot bakgrund av vad som anges i förarbetena till köplagen får det framstå som klargjort att lagen inte är utformad för att tillämpas på köp av aktier även om den i och för sig formellt är tillämplig vid aktieöverlåtelser. Köplagen tillåter även en viss anpassningsbarhet när det gäller dess tillämpning. En domstol torde därför inte vara bunden att tillämpa köplagen i dess helhet vid alla typer av aktieförvärv. Köplagens felansvarsregler kan få olika genomslagskraft beroende på de omständigheter som föreligger vid den enskilda aktieöverlåtelsen. När det gäller förhandlade aktieköp av samtliga aktier från en enda säljare med bestämmande inflytande över bolagets verksamhet, talar mycket för att köplagens felregler bör kunna tillämpas på fel i det sålda bolaget. Då det rör sig om icke-förhandlade aktieköp över en marknadsplats för aktiehandel, från ett stort antal mindre aktieägare utan egentligt inflytande över bolaget, bör köplagens felregler som utgångspunkt inte kunna tillämpas mot säljarna.

    Vid bedömningen om köplagens felansvarsregler ska tillämpas vid ett visst aktieköp bör man beakta de omständigheter som är utmärkande för den aktuella transaktionen. Det bör då göras en helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter hänförliga till såväl köpeobjektet som köptillfället.

    INTER:s affärsadvokater är specialister inom avtalsrelaterad juridik och har stor erfarenhet av att upprätta och tolka avtal som reglerar företagsöverlåtelser. INTER:s affärsadvokater företräder regelbundet klienter vid företagsöverlåtelser.