English

Etikett: Testamente

  • Behovet av testamente

    I dag är det allt vanligare att även yngre människor funderar över och frågar sig om de har behov av att upprätta ett testamente.

    Lagens regler säger att om man är gift och har gemensamma barn så ärver den sist avlidne makan/maken den först avlidne. De gemensamma bröstarvingarna får vänta med att få ut sitt arv tills båda makarna har avlidit. Det är en trygghet för makar med gemensamma barn. Många par som lever i ett äktenskap med endast gemensamma barn anser av den anledningen att de inte behöver upprätta något testamente.

    Det kan dock finnas anledning för makar i dylika traditionella relationer, utan särkullbarn (barn utom äktenskapet), att trots lagens regler som skyddar efterlevande maka/make ändå upprätta testamente.

    En sådan anledning kan vara en vilja att skydda vad bröstarvingarna slutligen ärver efter makarna, så att det barnen ärver inte kan komma att ingå i bröstarvingarnas ev. bodelning i anledning av äktenskapsskillnad eller samboseparation. Makar kan i testamente förordna att allt vad som bröstarvingarna kommer att ärva efter föräldrarna skall vara bröstarvingarnas ”enskilda egendom”. Med förordnandet om enskild egendom följer att om bröstarvingarna är gifta eller sambo, och sedan skiljer sig eller separerar, hålls det som bröstarvingarna ärvt med föreskrift om enskild egendom utanför bodelningen mellan dem och deras respektive. Föreskrift om att arv skall utgöra enskild egendom måste ske via upprättande av testamente.

    Det kan också finnas anledning att upprätta testamente i ovannämnda fall, om man som makar är oroade för vad som kan komma att hända med arvet efter dem om båda makar avlider när bröstarvingarna är underåriga. Det finns en möjlighet för föräldrar att då förordna om ”särskild förvaltning” vilket sker genom föreskrift i testamente. Föräldrarna kan förordna att någon person som de litar på skall förvalta barnens arv, tills de uppnått en viss ålder. Man kan via testamentet föreskriva hur den som utses till särskild förvaltare skall hantera arvet till bröstarvingens bästa.

    Om en maka/make som lever i äktenskap med endast gemensamma barn har fått ett arv eller en gåva såsom enskild egendom (tex en släktgård) kan också testamente behövas. Om den maka/make som äger släktgården vill vara helt säker på att den kommer att gå i arv till kommande generationer, bröstarvingar, måste testamente skrivas. Om inget testamente upprättas så kommer efterlevande maka/make att ärva även den enskilda egendomen med fri förfoganderätt, vilket innebär att efterlevande maka/make kan sälja eller ge bort egendomen.

    I och med de nya familjekonstellationer som blir allt vanligare, där barn utom äktenskapet finns, bör man också fundera över behovet av testamente.

    Om två parter med barn från tidigare relationer gifter sig med varandra, och de varken har eller får gemensamma barn, då går inte någon del i arvet efter den först avlidne makan/maken till den sist avlidne. Kvarlåtenskapen efter den maka/make som avlider först fördelas då direkt mellan den först avlidnes bröstarvingar. Om makar i detta fall vill tillförsäkra varandra arvsrätt måste testamente upprättas. Om makar med särkullbarn har gemensamma barn så ärver efterlevande maka/make det gemensamma barnets andel i arvet efter den först avlidne. På så sätt kommer en viss del av arvet efter den först avlidne den efterlevande till godo. Genom testamente kan man dock tillförsäkra den efterlevande en större del i arvet.

    Det kan alltid vara av värde att konsultera advokat för att ta reda på om man är betjänt av att skriva ett testamente eller om man kan vara lugn för att det blir som man vill utan att sådan handling upprättas.

  • Begränsningar vid testamente

    Det händer ofta att vi på Advokatfirman INTER får frågan om hur man som arvlåtare kan bestämma över det man äger och lämnar efter sig i arv och i testamente. Svaret på den frågan är i första hand beroende av om man har barn, så kallade bröstarvingar. Om arvlåtaren har bröstarvingar är personens rätt att bestämma över sin kvarlåtenskap begränsad. Nedan ska jag kortfattat beskriva varför man inte får göra precis som man själv vill med de tillgångar man efterlämnar när man har barn.

    Ett barn har en laglig rätt att efter sin förälder erhålla en andel av den avlidne förälderns kvarlåtenskap, vilket är det som benämns som laglott. Andelen motsvarar hälften av den arvslott som enligt lag tillkommer bröstarvinge. Laglotten är en rätt som grundas på släktskap. Arvsregleringen har genom tiderna byggt på en föreställning om blodsband och dess betydelse för individernas känsla av närhet till varandra.

    Om man ser på laglottsinstitutet ur ett historiskt perspektiv hade det till syfte att garantera bröstarvingar en försörjning och att bibehålla en viss rättvisa mellan syskon. Verkligheten idag ser dock annorlunda ut på många olika sätt. En samhällsförändring av avgörande betydelse är att befolkningen i Sverige blir äldre idag än vad den blev för 100 år sedan. När personer avlider idag är det inte ovanligt att deras bröstarvingar är närmare 50–60 års åldern. Vid den åldern har en bröstarvinge generellt inte ett lika stort behov av försörjning som bröstarvingar hade för 100 år sedan. Det argumentet att laglottsskyddet ska garantera en bröstarvinge en försörjning väger med andra ord inte lika tungt längre, men det finns undantag. Trots att majoriteten av de bröstarvingar som idag ärver sina föräldrar inte är beroende av arvet för sin försörjning, finns det exempelvis barn under 18 år som kan ha behov av ekonomiskt skydd. Ett annat exempel på en kategori som kan ha ett behov av ekonomiskt skydd är vuxna som på grund av psykiska eller fysiska handikapp inte kan försörja sig på egen hand.

    Ett annat tungt vägande argument för laglottsinstitutet som ofta används är som nämndes ovan rättvisa. Rättviseskäl är anledningen till att laglottsskyddet enligt svensk rätt sträcker sig längre än enbart till att begränsa hur en arvlåtare får testamentera. Laglottsskyddet aktualiseras även i vissa situationer under arvlåtarens livstid. Det rättvisetänk mellan syskon som genomsyrar motiven till laglottsinstitutet genomsyrar även gåvor som bröstarvingar får av sina föräldrar. När ett barn får gåvor förutsätter lagens regler att gåvorna är förskott på arv. Anledningen till att gåvor till barn anses vara ett förskott är för att det ska vara rättvist mellan syskon och därför att alla barn vid sin förälders bortgång ska ha rätt att få ut ett värde ur kvarlåtenskapen som motsvarar bröstarvingens laglott. Om en förälder väljer att ge ett av sina flera barn en gåva, utan att i gåvobrevets villkor skriva att gåvan inte ska utgöra förskott på arv, är det barnet avräkningsskyldig på det framtida arvet.

    Huruvida man godtar laglottsinstitutet som en skyddsmekanism eller inte är i många fall förenat med vilken inställning man har till frågan om detta behov av skydd ska tillgodoses genom familjens eller genom samhällets försorg. Lagstiftaren är av åsikten att laglotten ska finnas kvar men det finns trots reglerna om laglott sätt att kringgå rättviseaspekterna mellan syskon och halvsyskon. Det kan finnas en rad skäl till varför ett barn ska gynnas mer än något annat.

    För att undkomma lagstiftarens krav på likabehandling mellan syskon är det möjligt att uppnå en snedfördelning av egendom om arvlåtaren exempelvis upprättar gåvobrev med villkor om att gåvan inte ska vara förskott på arv. Om du har funderingar kring laglottsskyddet går det utmärkt att kontakta oss på INTER:s familjerättsavdelning.