Författare: Andreas Hagen

1.1 Upphovsrätt

1.1.1
Upphovsrätt kan erhållas enligt lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (”URL”). Grundförutsättningen för ett upphovsrättsligt skydd är att det man skapat – verket – är självständigt och originellt. Det skall härröra från upphovsmannen själv och vara ett resultat av hans personliga, skapande insats. Att det skall föreligga ett visst mått av särprägel innebär ett krav på verkshöjd. Den närmare innebörden av kravet på verkshöjd är olika på olika litterära och konstnärliga områden.

Upphovsrätten inskränker sig inte till verket i den givna formen. Principiellt omfattar upphovsrätten även verkets överföring till andra former, t.ex. när en roman görs om till en film.

Upphovsrätten omfattar däremot inte verkets ämne, motiv eller idé och inte heller de tankar, erfarenhetsrön eller uppgifter om fakta som läggs fram i verket.

1.1.2
Ett datorprogram i sig är normalt sett förenat med upphovsrätt. Det skyddas som ett ”litterärt verk” enligt URL. Skyddet är ett formskydd och omfattar programmets lika återgivningsformer såsom källkod och objektkod mm. Det är sålunda datorprogrammets uttrycksform och inte de bakomliggande idéerna som har det rättsliga skyddet. Häri innefattas även programvarans förberedande designmaterial såsom t ex grafiska ritningar, matematiska formler och beräkningar, ritningar i allmänhet och tekniska beskrivningar. Upphovsrätten tillkommer enligt huvudregeln den som skapat datorprogrammet.

1.2 Patenträtt

1.2.1
Patenträtt kan efter ansökan till Patent- och registreringsverket beviljas den som gjort en uppfinning, vilken kan utnyttjas industriellt. Patent meddelas endast beträffande uppfinning som är ny i förhållande till vad som är känt före dagen för patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrån. Det finns sålunda ett krav på s.k. generell eller absolut nyhet, som också innebär att nyhetsverkan är oberoende av var i världen och på vilket språk ett tidigare tillgängliggörande har skett.  Vidare finns ett krav på ”väsentlig skillnad” eller vanligen betecknat med ordet ”uppfinningshöjd”. Ett patent kan upprätthållas i högst 20 år.

1.2.2
Patent kan sålunda erhållas på tekniska uppfinningar. Datorprogram faller emellertid uttryckligen utanför patentlagen men har i praxis ändå givits visst skydd. Dessutom åtnjuter datorprogram i allmänhet skydd enligt upphovsrättslagen, jfr ovan.

1.3 Mönsterrätt

Mönsterrätt benämns den ensamrätt att yrkesmässigt få utnyttja ett mönster som dess skapare genom registrering kan erhålla. Ansökan om registrering görs hos Patent- och registreringsverket. Mönster registreras endast om det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för ansökningen. Mönsterrätt kan någon sålunda endast få om mönstret är nytt och särpräglat. Mönsterskyddet gäller under fem år och kan på begäran förnyas för ytterligare två femårsperioder.

1.4              Varumärke

Med varumärke menas ett kännetecken som en näringsidkare använder för att särskilja varor och tjänster som han tillhandahåller från andra näringsidkares varor och tjänster.  Ett varumärke kan bestå av figur, ord, bokstäver, siffror, så ock av säregen utstyrsel av vara eller dess förpackning. Näringsidkare kan erhålla ensamrätt till varumärket genom registrering eller inarbetning. Ett varumärke kan registreras i varumärkesregistret endast om det är ägnat att särskilja innehavarens varor från andras. Beslutande myndighet är Patent- och registreringsverket. Om ansökningen om registrering vinner bifall gäller ensamrätten i tio år med möjlighet till förlängning.

Andreas Hagen
Telefon:  +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se

I ett mål som gällde två näringsidkare har Högsta domstolen i ett uppmärksammat prejudikat från 2001 uttalat vem som har bevisbördan för att avtal har träffats om priset vid köp och arbetsbeting. Den som hävdar att avtal har träffats om priset eller om beräkningsgrunden för detta skall även ha bevisbördan för sitt påstående. Påstår exempelvis köparen att avtal träffats om fast pris medan säljaren menar att prisfrågan lämnats oreglerad i avtalet, måste köparen bevisa sitt påstående om att visst pris avtalats.  Lyckas köparen inte med det får han enligt de principer som följer av 45 § Köplagen betala skäligt pris.

I domen från 2001 yttrades inget om vad som skulle gälla i konsumentrelaterade avtal. Högsta domstolen har emellertid därefter i ett nytt avgörande kommit med ett klargörande. Ett par makar hade beställt reparationsarbete av en näringsidkare på sin villafastighet. Makarna köpte tjänsten som konsumenter och menade att man kommit överens om ett fast takpris. Näringsidkaren bestred och hävdade löpande räkning utan takpris. I avgörandet från i år uttalar Högsta domstolen nu att de principer som fastställts i 2001 års skall vara gällande vare sig avtalet ingåtts mellan två näringsidkare, mellan två konsumenter eller mellan en näringsidkare och en konsument. Om en konsument sålunda ”anser sig ha avtalat ett lägre pris än vad som följer av lagens utfyllande bestämmelser” bör han enligt Högsta domstolen få bära bevisbördan för ett sådant avtal.

Domen kan framstå som förvånande särskilt med tanke på de nya reglerna som kommit i konsumenttjänstlagen om småhusentreprenader. Utgångspunkten i dessa regler är att det är näringsidkaren, i avsaknad av skriftliga avtal, som har bevisbördan för vad som avtalats om priset. Vad konsumenten påstår ha avtalats om priset blir gällande om inte näringsidkaren kan visa att man avtalat om annat. Småhusentreprenad gäller emellertid endast ”ny- och tillbyggnation”. Konsekvensen av det nya avgörandet blir därför att gränsdragningen mellan å ena sidan ”ny- och tillbyggnation” och å andra sidan ”vanlig ombyggnation” blir av helt central betydelse vid tvist om priset. Skulle det vara fråga om ny- eller tillbyggnation är det näringsidkaren som har bevisbördan för vilket pris som avtalats. Skulle det i stället vara fråga om ombyggnation så är det så konsumenten som skall ha bevisbördan.

Man kan fråga sig om konsumentens ”nya börda” är en särskilt lyckad konstruktion, i synnerhet då vad som utgör ”ny- eller tillbyggnation” inte ens närmare är definierat i lagtexten.  Många konsumententreprenader innehåller dessutom element av såväl ombyggnation som tillbyggnation och det kommer att vara osäkert vad som gäller för de olika delarna.

Andreas Hagen
Telefon:  +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se

Alla som jobbar inom entreprenadbranschen – byggare som maskinentreprenörer – har någon gång kommit i kontakt med Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings, och installationsentreprenader, populärt kallat AB. I oktober 2004 kunde en enig styrelse i Byggandets Kontraktskommitté, BKK, klubba de nya bestämmelserna AB 04 som ersätter AB 92. Nu har bestämmelserna i AB 04 börjat användas som leveransvillkor i allt större omfattning. Det är därför viktigt för alla maskinentreprenörer som arbetar med entreprenader att noggrant sätta sig in i de nya bestämmelserna. Centralt i de nya bestämmelserna är kravet på tydlighet i avtalet mellan parterna. Detta kommer till utryck i flera avseenden som jag skall beröra nedan.

AB 04 anger att omfattningen av entreprenörens åtagande skall bestämmas av kontraktshandlingarna. Detta innebär att arbete som inte finns upptaget i kontraktshandlingarna inte heller kommer att omfattas av det åtagande som entreprenören har gentemot beställaren. Detta gäller även arbeten som är nödvändiga för att kunna utföra en normenlig och fungerande byggnad. Genom konstruktionen om krav på uttömmande reglering i kontraktshandlingarna, får man en gränsdragning för vad som kommer att ingå i kontraktssumman och vad som kommer att utgöra tilläggsarbeten som skall debiteras särskilt.

Strävan efter tydlighet fortsätter genom bestämmelsen om särreglering. Vill beställaren i sina administrativa föreskrifter avtala om bestämmelser som avviker från dem som finns i AB 04 (sk särreglering), så måste detta ske tydligt för att vara gällande. Beställaren har i AB 04 därför en skyldighet att upprätta en särskild lista över all särreglering som man vill skall utgöra del av avtalet. Vidare måste den önskade särregleringen sorteras så att den återfinns under rätt kod och rubrik i de Administrativa Föreskrifterna enligt AMA-systemet. Uppfylls inte dessa krav så gäller inte särregleringen i förhållande till bestämmelserna i AB 04. Kravet på att upprätta särskild lista över särreglering gäller dock endast fasta bestämmelser och inte sk täckbestämmelser.  Täckbestämmelserna har markerats i AB 04 med en * och kännetecknas av att de innehåller formuleringen ”om inte annat föreskrivits” eller motsvarande.

Tydlighetskravet återfinns även i kravet på de uppgifter som skall framgå i mängdförteckningen. Utelämnas mängduppgift för viss post i mängdförteckningen skall den som huvudregel enligt AB 04 betraktas som en 0-mängd, om inte tydlig hänvisning gjorts till annat ställe i förfrågningsunderlaget.

Slutligen skall jag beröra de särskilda regler som tillkommit om sk ÄTA-arbeten (Ändrings- och Tilläggsarbete samt Avgående arbete). Sådana arbeten skall enligt huvudregeln vara beställda skriftligen för att entreprenören skall ha rätt att få betalt. Utför entreprenören ÄTA-arbete utan skriftlig beställning har han i regel inte rätt att få betalt utöver kontraktssumman. Det har i AB 04 införts en särskild skyldighet för entreprenören att ”flagga” när det är fråga om ÄTA-arbete. Överstiger kostnaderna för ÄTA-arbetet ett halvt prisbasbelopp (ca 20.000 SEK) skall entreprenören uppmärksamma beställaren på detta och inhämta hans synpunkter. Han bör då också normalt invänta beställarens besked innan han påbörjar arbetet. Gör entreprenören bedömningen att ÄTA-arbetet kostar mindre än ett halvt prisbasbelopp har han emellertid rätt att påbörja arbetet direkt och flagga i efterhand. Uppfyller han formkraven om flaggning har han i regel rätt till betalt för ÄTA-arbete utan skriftlig beställning.

De förändringar som gjorts i AB 04 är i stora drag ändamålsenliga och bra utformade i syfte att åstadkomma tydlighet mellan parterna. Bestämmelserna ställer krav på distinkta och precisa avtalshandlingar vilket inte minst glädjer oss advokater. AB 04 är liksom sina föregångare avsedd att användas vid utförandeentreprenader, dvs entreprenader där beställaren svarar för projektering och entreprenören för utförandet. Jag tror bestämmelserna kommer att fungera väl i praktiken.

Andreas Hagen
Telefon:  +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se

Enligt svensk rätt kan ett bindande avtal föreligga även om priset för varan eller leveransen inte har avtalats. Köparen skall då enligt 45 § köplagen betala ett skäligt pris för varan. Bestämmelsen gäller endast när priset inte ”följer av avtalet”. Det är dock vanligt förekommande att parterna i ett avtal har olika uppfattningar om vad som avtalats om priset. Entreprenören är ofta av uppfattningen att leveransen skall ske till pris enligt löpande räkning, medan köparen menar att fast pris avtalats. Vem av parterna har bevisbördan för vad som avtalats i fråga om priset?

Bevisningen i en rättegång handlar ytterst om att bevisa de omständigheter som är av omedelbar betydelse för utgången av målet, sk rättsfakta. Det blir i regel avgörande för målets utgång vem av parterna som åläggs den sk bevisbördan. De regler som fastställer hur bevisbördan skall fördelas är normalt av komplicerad natur. En princip är att den som påstår att ett avtal har ingåtts med visst innehåll normalt också har bevisbördan härför. En annan viktigt princip är att den av parterna som har bäst möjlighet eller störst anledning att säkra bevisning för ett visst rättsfakta har bevisbördan för detta.

I ett pleniavgörande (*) från Högsta domstolen NJA 1951 s 1 ansågs en byggentreprenör som åtagit sig att uppföra ett hus för en privatperson, ha bevisbördan för sitt påståendet om att avtal träffats med innebörden att arbetet skedde på löpande räkning och inte till fast pris. Högsta domstolen betonade att speciell hänsyn tagits till konsumentskyddet och att det på konsumentområdet kan anses lämpligt och möjligt att entreprenören säkerställer bevisning i prisfrågan. Liknande bedömning har gjorts av Högsta domstolen i målet NJA 1975 s 280 som gällde en konsumententreprenad. Här ansågs entreprenören ha bevisbördan för sina uppgifter om avtalets innehåll beträffande priset. Konsumentskyddsintresset ansågs sålunda motivera att bevisbördan placerades på samma sätt som i pleniavgörandet.

I ett senare avgörande mellan två näringsidkare – NJA 1989 s 215 ålades emellertid beställaren bevisbördan för sitt påstående om att fast pris avtalats. Avgörande för Högsta domstolens bedömning i detta fall var att köpet avsåg en prestation inom ett område där avtal om fast pris normalt inte ingås. Högsta domstolen menade att det under sådana förhållanden borde ankomma på en beställare som gör gällande avtal som fast pris att även bevisa detta. Även i ett hovrättsavgörande RH 1996:116 var domstolen av uppfattningen att bevisbördan bör placeras hos den part som kan anses ha gjort påståenden om särskilt ovanliga eller gynnade inslag i ett avtal som normalt har annan karaktär. Av domskälen framgår att en annan viktig faktor för hovrättens bedömningen var övervägandet om vilken av parten som haft störst möjlighet att säkra bevisning i avtalsfrågan. Hovrätten kom med detta resonemang till slutsatsen att det var beställaren som skulle åläggas bevisbördan för påståendet om fast pris.

De två sist nämnda målen avsåg tvister mellan näringsidkare och det var inte aktuellt att så som i 1951 års pleniavgörande beakta ett konsumentintresse. Det har varit oklart om den regel som har kommit till uttryck i 1951 års pleniavgörande även skall gälla i entreprenadförhållanden där särskilda konsumenthänsyn inte framträder. Oklarheten har tilltagit i och med införandet av 1990 års köplag. Enligt den nya köplagen åligger det köparen om pris inte har avtalats att betala ett skäligt pris. Enligt den gamla köplagen skulle köparen i samma situation istället betala det pris som säljaren begärde om priset inte var oskäligt – dvs principen om högsta skäliga pris. Genom 1990 års köplagsreform har således risken minskat för att säljaren på ett otillbörligt sätt skall gynnas jämfört med vad som gällde tidigare och det kan tyckas att det inte längre är motiverat att upprätthålla den regel som kommit till uttryck i avgörandet från 1951.

Högsta domstolen har i ett nytt pleniavgörande från den 27 mars 2001 (**) också tagit fasta på detta och frångått den huvudregel som fastställts i 1951 års avgörande om att entreprenören har bevisbördan för att fast pris inte avtalats. Den nya huvudregeln är nu istället att den part som hävdar att fast pris har avtalats, även har att bevisa sitt påstående i den delen.

* Pleniavgörande föreligger när samtliga domstolens ledamöter deltar i avgörandet.

** Högsta domstolens dom den 27 mars 2001 i mål T 5001-98.

Andreas Hagen
Telefon:  +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se

Denna artikel ska inte handla om frågor som är förknippade med den entreprenadverksamhet som medlemsföretagen ägnar sig åt. Jag har istället valt att skriva om ett område som jag tror berör samtliga medlemsföretag och som är extra aktuell just nu. Den 1 januari 2006 träder nämligen Den nya aktiebolagslagen i kraft.

Varför har man arbetat om lagen? Ja vi lever inte i samma värld som 1975. Få saker i vår värld går så snabbt framåt och förändras som affärsvärlden. Sveriges inträde i EU innebar ju också att en helt ny lagstiftning öppnade sig för oss. Svenska bolag arbetar nu också mycket mer internationellt än förut.

För gemene man kommer den nya lagen faktiskt att bli mer lättfattlig än den tidigare. De senaste åren har språket i våra nya lagar blivit mer tillgängligt för de  som försöker sig på att läsa lagtexten. Om man jämför äldre lagar med de lagar som skrivs idag är de nya mycket lättare att förstå

En av de största nyheterna är att det i Sverige fortsättningsvis kommer att finnas två olika typer av aktiebolag med olika aktiekapital. För att kunna göra lagen lättare att förstå, har de bestämmelser som gäller för små och medelstora bolag placerats längst fram och de särbestämmelser som gäller för de större bolagen har lagts längst bak. I Sverige finns idag ca 300.000 aktiebolag och den ojämförligt största delen av dessa är de små och medelstora företagen.

För att ytterligare underlätta, inleds lagen med något så ovanligt som en innehållsförteckning. Detta är en önskan att anpassa lagtexten till användarna, de som läser lagen. I det följande tar jag upp huvudsakliga större ändringar i den nya aktiebolagslagen.

Aktie och aktiekapital
Ett lägsta aktiekapital om 100.000 kronor kommer även i fortsättningen att finnas kvar. Dock kommer det finns en nivå till på aktiekapitalet, nämligen 500.000 kronor, vilket skall gälla för s.k. publika aktiebolag. Ett publikt aktiebolag är ett bolag där alla kan köpa aktier utan inskränkningar. Grundregeln kommer även fortsättningsvis vara att alla aktier i ett bolag skall ha lika rätt. Avsteg från huvudregeln kan göras genom man att i bolagsordningen bestämmer att aktier av olika slag har olika rätt (tex A-aktie har 10 röster och B-aktie en röst), eller olika rätt till bolagets vinst (stam- och preferensaktier).

En aktie skall ju vara fri att överlåta till annan. Det är dock en sanning med modifikation. I nästan alla aktiebolag finns idag regler om hembudsskyldighet, dvs. rätt för aktieägare att lösa en aktie som annan aktieägare har sålt till utomstående i bolagsordningen.

I den nya lagen finns stadgat att aktieägarna skall ha rätt till förköp av de aktier som de andra aktieägarna har. Dessutom skall en aktie få avyttras till ny aktieägare, bara om aktiebolaget godkänner detta (samtyckesförbehåll).

Reglerna om förköp är inte tvingande regler, utan aktieägarna kan liksom idag ingå aktieägaravtal där man kommer överens om hur förköpsfrågor, liksom andra frågor, skall lösas.

I dag äger alla aktieägare i Sverige aktier vilka har ett nominellt värde. Vanligast är ett nominellt belopp på 100 kronor, dvs ett aktiebolag har 100.000 kronor i aktiekapital, uppdelat på 1.000 aktier á 100 kronor. De bolag som kommer att bildas efter årsskiftet, kommer istället ha ett aktiekapital som är fördelat på flera aktier som dock inte har ett nominellt värde, utan som representerar en lika stor del av aktiekapitalet. Termen för detta kommer att vara ”kvotvärde”. När väl kvotvärdet är bestämt kommer man inte att kunna ge ut aktier i bolaget som understiger kvotvärdet.

Att bilda ett bolag
Bolagsbildandet blir enklare i framtiden, för de nya lagreglerna har tagit som utgångspunkt hur nästan alla bolag bildas idag. Man utgår alltså från en sk ”simultanbildning”, vilket innebär att de som vill bilda ett bolag ”stiftarna” upprättar en handling, ”stiftelseurkunden” som innehåller bolagets bolagsordning. Stiftarna, eller en av dem, tecknar sig sedan för samtliga bolagets aktier som finns uppräknade i stiftelseurkunden och betalar dem. Efter undertecknande inlämnar stiftarna sedan handlingen för registrering hos Bolagsverket.

Hur än enkelt det är att bilda ett bolag, brukar de flesta i alla fall välja att köpa ett färdigregistrerat bolag, lagerbolag, av sin revisor eller av t ex Svenska Standardbolag som sedan lång tid specialiserat sig på denna typ av bolag.

Aktiebolagets organisation
I ett aktiebolag är det ytterst aktieägarna som har beslutanderätt, vilken de utnyttjar på bolagsstämman. På denna, som kan vara ordinarie en gång om året, eller extra ett obegränsat antal gånger, utser bolagsstämman bl a en styrelse. Styrelsen skall, såsom idag, i publika bolag bestå av minst tre personer och i alla andra bolag av en eller två ledamöter med en suppleant, eller tre ledamöter.

När nuvarande aktiebolagslagen tillkom på sjuttiotalet, fanns som bekant inte Internet. I nya aktiebolagslagen finns dock nya regler för röstning mm på bolagsstämma. Detta för att underlätta för aktieägare som av olika anledningar inte har möjlighet att närvara vid bolagsstämma. En del av de nya reglarna behandlar då också sk elektronisk röstning.

I dag har blir det ofta oklarheter avseende styrelsens behörighet. Styrelsens behörighet gäller idag från det datum som styrelsen har valts på en bolagsstämma. Om någon utomstående vill kontrollera hur en styrelse ser ut, kontaktar denne Bolagsverket. Har inte registreringsanmälan inkommit till Bolagsverket ser han inte den nya styrelsen och frågan blir vad han skall gå efter. Bolagsstämmoprotokollet eller bolagets registreringsbevis?

I den nya lagen har man försökt förenkla för den utomstående och from årsskiftet får en styrelseändring verkan först när anmälan om registrering inkommit till Bolagsverket.

Reglerna om revision kommer i princip bli oförändrade, med undantag för vissa mindre ändringar såsom revisors mandattid.

Bolagets finansiering
Ett aktiebolag kan idag tillföras kapital på fyra sätt, Nyemission, Fondemission, Option att förvärva aktier och Inbyte av konvertibelt skuldebrev mot aktier.

Reglerna om Nyemission och Fondemission kommer i huvudsak överensstämma med gällande rätt.  I dag är Konvertibler och Optioner att förvärva aktier alltid är förenade med skuldförbindelser. Fortsättningsvis skall det dock vara möjligt att ge ut teckningsoptioner, även utan en koppling till en skuldförbindelse ”fristående teckningsoptioner”.

I dag har en innehavare av ett konvertibelt skuldebrev endast en rättighet att förvärva aktier i ett aktiebolag, men i den nya lagen kommer det även finnas möjlighet att ge ut konvertibla skuldebrev som innebär en skyldighet för innehavaren att omvandla konvertibeln till aktier.

Bolagets upplåning
Det finns idag  olika sk förbjudna lån. Ett exempel på detta är att ett bolag lånar ett belopp som sedan, när det skall betalas tillbaka, är beroende av utdelning till aktieägarna eller av bolagets resultat eller finansiella ställning. Efter årsskiftet kommer dock detta vara tillåtet.

Beträffande bolagets lån till aktieägare m fl kommer dessa regler att vara oförändrade i den nya lagen.

Bolagets utdelningar
Bolagets vinstutdelning skall, såsom nu, beslutas på en bolagsstämma. Framgent kommer dock det vara möjligt att besluta om utdelning på en extra bolagsstämma, dock under förutsättning att utdelningen inte överstiger bolagets fria kapital enligt bolagets senaste årsredovisning. Det kommer däremot inte vara möjligt att göra förskottsutdelningar, dvs göra utdelning på under året upparbetade vinster.

Övriga ändringar
I dag kan den som innehar mer än 90 % av aktierna i ett bolag tvångsinlösa resterande aktier från minoritetsägarna. Enligt den nya lagen kommer det bara vara andelen aktier som räknas, inte andelen röster. Även fysiska personer, liksom juridiska, utländska och svenska kommer att ha inlösenrätt. I dag tillkommer den rätten bara svenska juridiska personer.

Man skall i fortsättningen även kunna dela upp ett aktiebolag i två eller avknoppa en del av aktiebolagets förmögenhetsmassa och göra det till ett nytt bolag.

Den nya lagen träder i kraft den 1 januari 2006. Föreskrifter om t ex aktiernas nominella belopp i bolagsordningen skall tas bort i samband med första bolagsstämman, i vilken bolaget beslutar om annan bolagsordningsändring. Äldre hembudsförbehåll i bolagsordningen gäller efter årsskiftet, även om de skulle avvika från den nya lagen.

Det kommer säkert att finnas anledning för mig att återkomma till den nya aktiebolagslagen efter årsskiftet när den nya lagen väl trätt i kraft.

Claes-Göran Ullman
Telefon:  +46 (0)8 796 90 70

Claes-Göran Ullman är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se

En vanlig invändning i ett tvistemål om fel är att leverantören påstår att köparen reklamerat felet för sent. Reklamation är ett meddelande till säljaren varigenom köparen påpekar fel i det som levererats. Vad får då en sen reklamationen för resultat?

Enligt köprättsliga regler skall reklamation av fel ske inom ”skälig tid” från den tidpunkt man upptäckt eller bort upptäcka felen. Följden av att man inte reklamerar inom skälig tid är att man inte äger åberopa felet. Vidare förlorar man rätten att göra gällande fel överhuvudtaget om man inte påtalar felet inom viss tidsrymd efter leveransen. Har mer än två år passerat efter det att köparen tagit emot varan inträder den s.k. köplagspreskriptionen.

Även i entreprenadförhållanden där AB 92 är tillämplig finns det en reklamationsskyldighet. Här måste beställaren ”utan dröjsmål” meddela entreprenören (reklamera) då han upptäcker felet. Det finns dock ingen bestämmelse i AB 92 som anger vad som är följden av för sen reklamation – dvs om meddelandet inte lämnas utan dröjsmål. Även AB 92 gäller en yttersta tidsperiod för felansvaret. Här gäller en 10 år frist. Därefter preskriberas ansvaret. Från vilken tidpunkt preskriptionstiden skall börja löpa är emellertid inte reglerat.

Frågeställningarna har nu blivit klarlagda av en domstol i en tvist där AB 92 var tillämplig på en utförd entreprenad. Byggbolaget, som utfört entreprenaden och blivit stämd inför domstolen, menade att beställaren förlorat rätten att framföra anspråk på grund av fel i utförda arbeten eftersom anspråket var preskriberat. Reklamation hade enligt byggbolaget utförts efter 10 års fristen. Vidare gjorde byggbolaget gällande att beställaren inte heller påtalat felen utan dröjsmål (för sen reklamation), varför beställaren även därför förlorat rätten att framföra krav med anledning av fel.

Domstolen gjorde bedömningen att den 10 åriga preskriptionstiden skulle beräknas från det datum för slutbesiktning som anges i slutbesiktningsprotokollet. Oavsett om entreprenaden varit tillgänglig för besiktning långt innan protokollet upprättats och att det faktiska slutförandet av besiktningen skedde innan, anser domstolen att det inte var visat att entreprenaden hade godkänts då. Domstolens uppfattning är alltså att det inte är den fysiska slutbesiktningen som är den relevanta tidpunkten för när preskriptionstiden skall börja löpa, utan det datum i slutbesiktningsprotokollet där det uttalas att entreprenaden hade godkänts.

Beställaren ansågs ha reklamerat inom 10 års fristen. Dock hade reklamation skett först 6 månader efter det att beställaren fick kännedom om felet (det var dolda fel i form av fuktskador) vilket inte kunde anses vara utan dröjsmål. Reklamationen var alltså för sent framställd. Följden av sen reklamationen när AB 92 är gällande i entreprenaden skulle enligt domstolen inte bedömas på annat sätt än vad som annars gäller i entreprenadförhållanden. Det kan inte vara avgörande att det saknas en särskild bestämmelse i AB 92 som anger vad som är följden av för sen reklamation. Domstolen hänvisade till sedan länge gällande rättspraxis och menade att en sen reklamation skall leda till att man inte längre kan påtala felet. Eftersom beställaren inte reklamerat felen utan dröjsmål ansågs beställaren ha förlorat sin rätt att göra gällande dessa. Beställarens fick därmed ingen framgång med sin talan om ersättning på grund av fel i entreprenaden.

Andreas Hagen
Telefon: +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se