English

Kategori: Okategoriserade

  • Kapitalförstöring mellan delägare

    Kapitalförstöring mellan delägare

    I samband med att ett mindre företag bildas har delägarna så gott som alltid en mycket positiv syn på det kommande samarbetet dem emellan. Det är sällan som någon vill diskutera hur eventuella samarbetssvårigheter i framtiden skall kunna lösas. Som advokat kommer man många gånger in i bilden alldeles för sent, dvs. när problemen redan har uppstått. Någon av delägarna vill då ha hjälp med att lösa den juridiska delen av problemen. De mest svårlösta problemen uppstår som regel i bolag med endast två delägare och som har startat företaget utan att samtidigt träffa ett delägaravtal.

    För det fall att delägarna vid en tvist inte kan träffa en snabb uppgörelse i fråga om vem av delägarna som skall lösa ut den andre uppstår en låst situation som i många fall blir förödande för bolagets verksamhet. Följden kan bli att viktiga beslut för företagets löpande verksamhet inte fattas eller att beslut fattas utifrån delägares personliga intressen i den uppkomna tvisten och inte utifrån vad som är bäst för bolagets verksamhet på längre sikt. Var och en av delägarna kan också komma att försöka få över kunder på ”sin sida”, vilket medför att kunder hamnar i en för dem obehaglig situation som kan leda till att de söker sig till en annan leverantör.

    Delägaravtal

    Genom att träffa ett delägaravtal redan från start kan man försäkra sig om att en eventuell tvist i framtiden inte kommer att medföra att bolagets verksamhet drabbas negativt med kapitalförstöring som följd. Innehållet i ett delägaravtal varierar från fall till fall. Det är viktigt att man inte använder sig av en standardmall, utan att man utformar avtalet utifrån de avsikter och förutsättningar som föreligger i det specifika fallet.

    Vid en tvist mellan delägarna är det vanligt att båda delägarna har intresse av att lösa ut den andre delägaren. För att möjliggöra en snabb uppgörelse krävs det att samtliga aktier finns tillgängliga för överlåtelse. Aktierna får således inte vara pantsatta eller möjliga att överlåta till någon utomstående. Lösningen blir då att i delägaravtalet formulera ett förbud mot att pantsätta aktierna och att överlåta aktierna. Vidare bör delägare som är gift ha ett äktenskapsförord som undantar aktierna ifrån giftorätten. Genom att gemensamt deponera aktierna i bank med ett särskilt avtal om att de utgör säkerhet för delägaravtalets fullgörande säkerställer man att aktierna inte kommer på villovägar.

    Rätt att lösa ut den andre

    Nästa fråga att lösa blir då hur man skall fastställa vem av delägarna som skall ha rätt att lösa ut den andre delägaren och till vilket belopp. Den delägare som blir tvungen att sälja sina aktier vill självklart ha ut ett så högt pris som möjligt. Utifrån den synvinkeln är den lämpligaste lösningen att man i delägaravtalet anger att aktierna skall försäljas genom en intern auktion, dvs. den av delägarna som bjuder högst för den andres aktier får förvärva aktierna i fråga och kommer således att därefter vara ensam aktieägare i bolaget. Nackdelen med detta förfarande kan bli att den ekonomiskt svagare parten inte har möjlighet att bjuda över trots att han anser att aktierna innehar ett högre värde än motpartens bud. Enligt min mening överväger dock fördelarna och jag anser att denna lösning är den bäst lämpade för att förhindra risken för kapitalförstöring vid en eventuell tvist. Andra lösningar kan naturligtvis också förhandlas fram mellan delägarna.

    För det fall att delägarna väljer lösningen med en intern auktion bör det tänkta förfarandet vara beskrivet i detalj i avtalet, t ex med angivande av att auktionen skall hållas av bolagets revisor senast två månader efter det att en av delägarna skriftligen har påfordrat detta. Ett välformulerat delägaravtal är inte bara till fördel för företaget, utan även för samarbetet då delägarna vet vilka följderna blir av att det uppstår en konflikt som inte kan lösas.

  • INTER rådgivare till Hylast vid försäljning av verkstadsrörelse

    Hylast är en av Sveriges största märkesoberoende verkstäder för tunga fordon. Advokatfirman INTER har biträtt Hylast vid försäljning av bolagets verkstadsrörelse till Malte Månson Verkstäder. Genom förvärvet får Malte Månson möjligheten att expandera sin verksamhet till Stockholm.

    INTERs team bestod av advokaterna Andreas Hagen och Pontus Meilink.

  • Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd

    Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd har till uppgift att pröva arvodestvister eller andra ekonomiska krav som en konsument riktar mot en advokat eller en advokatbyrå med anledning av tjänst som de tillhandahållit konsumenten.

    Om en sådan tvist uppstått har en konsument rätt att få tvisten prövad av Konsumenttvistnämnden. Konsumenten ska dock först kontakta advokaten för att försöka nå en lösning i samförstånd innan Konsumenttvistnämnden prövar ärendet.

    För att ett krav ska kunna ges in till Konsumenttvistnämnden måste tvisten ha uppstått efter den 11 januari 2016.

    Kontaktuppgifter och mer information om Advokatsamfundets Konsumenttvistnämnd finns på:

    www.advokatsamfundet.se/konsumenttvistnamnden

  • Se filmen om Advokatfirman INTER

    INTER:s dagliga värv är att göra skillnad i våra klienters vardag genom att snabbt och effektivt ta fram den optimala lösningen på våra klienters privata och affärsmässiga problemställningar. I denna advokatfilm får du en inblick i hur vi kommer arbeta för dig och dina intressen.

  • Återtagande- och äganderättsförbehåll

    Om köparen vid ett kreditköp av en vara inte betalar i rätt tid eller med rätt belopp föreligger det en dröjsmålssituation. Är dröjsmålet dessutom väsentligt har säljaren rätt att häva köpet med stöd av köplagen. Vid bedömning av vad som utgör ett väsentligt dröjsmål tar man i första hand hänsyn till köpets karaktär samt om betalningsdröjsmålet avser hela eller bara en del av betalningen.

    Har köparen emellertid fått godset i sin besittning har säljaren inte längre någon rätt att häva köpet om han inte förbehållit sig rätten till detta, jfr 54 § 4 st köplagen. Ett sådant förbehåll kan göras i form av ett s k återtagandeförbehåll (säljaren förbehåller sig en rätt att ta tillbaka godset till dess hela köpeskillingen är betald) eller ett s k äganderättsförbehåll (säljaren förbehåller sig äganderätten tills det sålda godset till dess det är fullt betald). Skulle säljaren inte ha ett giltigt förbehåll kan han enbart kräva dröjsmålsränta vid köparens dröjsmål med betalningen.

    Rättsverkningarna av ett återtagandeförbehåll är de samma som vid äganderättsförbehåll. Förbehållen ger säljaren möjlighet att återta godset efter att det kommit i köparens besittning. Förbehållet ger därmed säljaren en säkerhet utan besittning av det gods som utgör föremål för säkerheten.

    För att ett återtagande- eller äganderättsförbehåll ska anses vara giltigt mot köparens borgenärer krävs det att förbehållet har ställts upp före eller senast samtidigt med att egendomen överlämnas till köparen. Skulle förbehållet avtalats först efter det att säljaren låtit godset komma i köparens besittning är det inte giltigt. En skrivning på faktura om att säljaren förbehåller sig äganderätten till egendomen till dess den är fullt betald, förekommer ofta i affärslivet. Förbehållet är emellertid inte giltig om det inte ställts upp före eller senast samtidigt med leveransen.

    Förbehållet anses inte heller vara giltigt om det av omständigheterna framgår att köparen trots förbehållet har rätt att sälja godset vidare eller konsumera det innan det är slutbetalt. Exempelvis är ett återtagande- eller äganderättsförbehåll i ett avtal mellan en grossist och en detaljhandlare vanligtvis ogiltigt, eftersom avsikten i ett sådant avtalsförhållande normalt är att detaljhandlaren ska ha rätt att sälja varorna vidare innan han betalat desamma. Även i de fall köparen äger rätt att förbruka (konsumera) varan innan den är slutbetald kan förbehållet inte anses vara giltigt. Man brukar säga att ett förbehållet i sådana situationer ”inte är allvarligt menat”.

    Det vanliga är att ett återtagande- eller äganderättsförbehåll ingår i de avtalsformulär som säljare och köpare undertecknar i samband med ett kreditköp – särskilt i samband med köp av fordon och maskiner mm. Här är i regel avsikten att köparen varken ska sälja varan eller förbruka den innan den är slutbetald. Utför köparen en åtgärd som medför att säljarens rättigheter kränks – exempelvis säljer varan innan den är slutbetald – riskerar köparen att göra sig skyldig till brott (olovligt förfogande).

  • Vad är en notarietjänstgöring?

    Efter avlagd jur. kand. eller juristexamen som det numera kallas- en utbildning om fyra och ett halvt år – vid någon av Sveriges universitet har man möjlighet att tjänstgöra på en tingsrätt eller förvaltningsrätt. Om man tjänstgör vid en tingsrätt, s.k. allmän domstol, kommer man i kontakt med bl.a. brottmål, familjerelaterade mål och tvistemål mellan företag eller enskilda individer. En tjänstgöring vid en förvaltningsrätt, s.k. allmän förvaltningsdomstol, innebär i stället handläggning av tvister främst mellan enskilda och myndigheter såsom skattemål, medborgarskapsmål samt överklagande från Försäkringskassan, Länsstyrelsen eller Skatteverket. Syftet med notarietjänstgöringen är att blanda praktiskt arbete med interna utbildningar, en s.k. utbildningspraktik som kan liknas med läkarnas allmäntjänstgöring efter läkarexamen. Domstolsverket tillsätter notarier på grundval av bl.a. betygen från juristprogrammet. I det följande behandlas notarietjänstgöringen ur det allmänna domstolar perspektivet.

    Notarietjänstgöringen, eller att sitta tinga som det vanligtvis kallas, innebär vanligen två års tjänstgöring under ledning av domare. Arbetet består i att utföra rättsutredningar, upprätta förslag till domar och beslut samt se till att allt är i ordning inför förhandlingen, t.ex. att alla som ska delta i rättegången är kallade. Notariens arbete innebär även att föra protokoll under domstolsförhandlingar samt biträda domaren och fungera som bollplank. Domaren kan dessutom ibland be notarien att votera under överläggningen[1], d.v.s. ange hur man tycker att rätten ska döma t.ex. ifall den åtalade ska dömas eller ej och till vilken påföljd.

    Under tjänstgöringen får notarien cirkulera mellan olika domare, vilket ger notarien en bred erfarenhet i olika sätt att skriva domar och leda förhandlingar. Notarien får sedan, under senare delen av sin tjänstgöring, självständigt handlägga vissa mål och ärenden[2]. Detta innefattar att inta domarrollen i enklare mål t.ex. fordringsmål, diverse brottmål samt konkursärenden.

    Som notarie får man en inblick i många olika måltyper samt daglig kontakt med människor, åklagare, advokater och myndigheter, vilket bidrar till en förståelse för hur samhället fungerar och hur människor agerar i olika situationer. Följaktligen blir notarietjänstgöringen, för många notarier, en av de bästa arbetslivserfarenheterna som man bär med sig i det fortsatta arbetslivet. En notariemeritering är vidare ett formellt krav för många befattningar inom rättsväsendet, t.ex. tjänster som domare, åklagare eller kronofogde. Man behöver dock inte ha en notariemeritering för en tjänst som advokat[3].

    Konkurrensen om att sitta ting är onekligen hög. Varje år utexamineras mellan 1 200 och 1 500 jurister i Sverige. Endast runt 450 notarier anställs vid Sveriges tingsrätter och förvaltningsrätter varje år. Oavsett vilken yrkesbana man som jurist avser att ta är en notarietjänstgöring dock alltid en meriterande avstamp som dessutom bidrar till personlig utveckling.

    [1] Efter förhandlingen diskuterar domarna målet och bestämmer hur de ska döma. Detta kallas för överläggning.

    [2] Målen i tingsrätten delas in i tre kategorier: tvistemål, brottmål och ärenden.

    [3] Läs Marika Wernströms artikel ”Skillnaden mellan advokat och jurist” av den 2015-10-09.

  • Ny medarbetare – Diana Eklöw

    Advokatfirman INTER har rekryterat Diana Eklöw som ny biträdande jurist. Diana kommer närmast från tingstjänstgöring i Eksjö tingsrätt. Dessförinnan arbetade hon som bolagsjurist på American Express. Diana kommer att vara verksam inom följande av våra kärnområden: tvistelösning, avtalsrätt och entreprenadjuridik.

  • Skyddet för namn och bild i reklam

    Sedan 1979 finns en lag i Sverige som i fråga om privatpersoners namn och bild ger skydd mot utnyttjande vid kommersiell marknadsföring. Syftet med lagen är att skydda den personliga integriteten. Varje människa ska ha rätt att själv bestämma om den vill bli utnyttjad i reklam. Lagen är emellertid inte avsedd att skydda döda personers namn eller bild.

    Det går inte att kringgå lagen genom att i stället för namnet t.ex. ange en beteckning eller ett smeknamn. Inte heller är det tillåtet att använda bilder som till utseende liknar en känd person. Om det för allmänheten framgår vem som åsyftas föreligger hinder mot att utan samtycke använda beteckningen, smeknamnet eller bilden.

    För det fall att en enskild persons namn eller bild utan hans eller hennes samtycke används i reklam kan personen få ekonomiskt och ideellt skadestånd. Det ekonomiska skadeståndet ska motsvara ett skäligt vederlag för att namnet eller bilden har utnyttjats. Ideellt skadestånd ska utgöra kompensation för kränkningen av den personliga integriteten. Nivåerna är inte särskilt höga, utan ligger i intervallet 50 000-100 000 kr.

  • Praktiktjänstgöring på INTER

    Vi söker dig som vill göra din praktik inom ramen för juristutbildningen hos INTER. Som praktikant kommer du att bistå INTER:s advokater och biträdande jurister med juridiska och administrativa arbetsuppgifter. Huvudsakliga praktikuppgifter är att upprätta rättsutredningar. Du kommer också vara verksam med att upprätta förslag till skrivelser, brev och avtal. Alla våra praktikanter får även var med i domstolsprocesser när vi företräder våra klienter.

    Som person bör du vara social, kreativ, noggrann och ansvarsfull. Vi förutsätter att du har goda betyg och formulerar dig väl i tal och skrift både på svenska och engelska.

    Din ansökan får gärna innefatta personligt brev, CV med referenser, betyg och promemoria eller motsvarande inlämningsuppgift som du författat under din juristutbildning. Praktiken är oavlönad och ska ingå i din utbildning. Praktikansökningar behandlas och platser tillsätts löpande.

    Skicka din ansökan till advokat Andreas Hagen på andreas.hagen@inter.se.

  • Skadeståndsskyldighet för golfspelare

    Under en golfrunda i sommar lyckades en person ”slica” ett utslag så kraftigt att bollen inte bara landade out-of-bounds utan även på en bil som stod parkerad i anslutning till banan. Kan personen bli ersättningsskyldig för de eventuella skador som uppstått på bilen?

    Erik Jansson på INTER reder ut begreppen:

    Frågan om och vid vilka fall en golfspelare kan drabbas av skadeståndsskyldighet om han eller hon träffar en person eller egendom utanför golfbanans gränser är sannolikt något som många gånger diskuterats golfare emellan. (Detta särskilt bland golfande jurister).

    Frågan om ”hur snett man får slå” innan skadståndskyldighet uppstår prövades av Högsta domstolen (HD) i det, i vart fall inom juristkretsar, uppmärksammade rättsfallet NJA 1993 s 149. Vad som hade hänt var att en man efter ett misslyckat utslag hamnat i utkanten av banans gräns, i närheten av en parkeringsplats. Därefter slog mannen ytterligare ett misslyckat slag som träffade en bil som stod parkerad utanför banan, d.v.s. ”out-of-bounds”.

    Fordonets ägare, ett bolag, väckte talan mot mannen och yrkade ersättning för reparationskostnaderna. Såväl tingsrätt som hovrätt bedömde att mannan varit vårdslös och att han därför var skyldig att utge ersättning för de skador hans felriktade golfslag orsakat.

    Målet överklagades till HD som inledningsvis konstaterade att ”Golf är ett spel av bitvis farlig karaktär, eftersom en person eller ett föremål som träffas av en golfboll kan få allvarliga skador”. Vidare konstaterade HD — mycket klarsynt — att det under golfspel inte är ovanligt att spelaren får en felträff, som medför en oavsedd skruv på bollen. Mannen borde därför ha räknat med att han kunde få en felträff och att en sådan felträff skulle kunna träffa den aktuella bilen.

    Med hänvisning till detta ansåg HD (alla utan justitierådet Munck) att spelaren borde ha slagit ett kortare slag mot banans linje, även om detta hade kostat honom ett slag på hålet. Genom att inte göra så bedömdes mannen ha varit vårdslös. En slutsats av HD:s avgörande (förutom att HD anser att golf är ett spel) är att det fordras att en spelare under spelets gång tar viss hänsyn till de risker som ett eventuellt felriktat slag kan komma att medföra.

    En omständighet som skiljer sig åt mellan vår persons situation och den i det redovisade rättsfallet — och som enligt min mening är av avgörande betydelse — är att personen, som jag förstått saken, spelade bollen från tee och att mannan ovan genom ett misslyckat utslag hade hamnat i banans utkant när denne skulle slå sitt andra slag. Det måste därför, enligt min bedömning, ha förelegat mycket speciella omständigheter för att personen ska kunna hållas skadeståndsskyldig om personen spelat bollen från tee och i riktning mot greenen. En annan fråga är om banan är korrekt utformad om det ens är möjligt att träffa en bil på så sätt som personen uppgett, endast genom ett felriktat utslag.